44000km

Perth

2006-03-30T04:42:00.000+02:00

G'Day!

Sa efter 84 dagar, 27922 km flyg, 1001 km buss, 7430 km hyrbil, alldeles for manga kilometer till fots over glaciarer, berg, vulkaner och monoliter, 33 olika sangar, ett liggunderlag i talt, en natt pa buss, en natt pa flyget, en dag (21:a Januari) som bara forsvann, och ett par rejala bakfyllor senare, har vi anlant till - och avverkat - Perth.

Nu ar det 16270 km kvar till Arlanda - och ni som ar bra pa matematik ser att det blev lite mer an 44000 kilometer.

Perth i sig har inte sadar extremt mycket att erbjuda, forutom det faktum att det ar varldens mest avlagsna storstad. Narmaste stad med mer an 100.000 invanare ar drygt 2000 km bort. I vaster ar det bara hav till Johannesburg, i oster ar det oken till Adelaide, i norr bushland och hav till Singapore, och soderut.. tja, Antarktis. Ni forstar.. Det ar langt till allt.

Vi vandrade dock - var vana trogen, mitt pa dagen - igenom Kings Park. Perths storsta park med lite bush, lite botanisk tradgard etc. etc. Hur som helst sa var parken stor.. valdigt stor.

Vi slot aven upp med Bea och Matt, tack for en trevlig bbq och alldeles for manga ol!

For att inte chockera alla dar hemma som kanner Bea sa ar hon har, precis som vi ar vana att se henne. Har far ni ocksa en gratis stilstudie.

Beas sambo Matt ar (inte helt ovantat) ocksa ganska bra pa snooker. Man skulle kanske till och med kunna saga valdigt bra utan att overdriva alls.
Killen ar rankad #1 i West Australia och #8 i Australien. Och detta i en sport som inte ens ar hans paradgren. Matt rakar vara grym pa billiards - ett spel som de flesta troligtvis aldrig har sett, men tank carambole pa ett snookerbord med lite extra regler.. anyway, rankad #1 i Australien och #8 i varlden. Det ar inte kattskit.. Mycket imponerande att se honom spela.

Nu ar det dags for oss att lamna Perth, Australien, sodra hemisfaren och till slut landa i ett slaskigt Sverige.

Det blir inga fler inlagg. This is it. Hej da. Vi ses.

Tack for visat intresse.

Ayers Rock bilder

2006-03-27T12:09:00.000+02:00

Bula!

Har ar de utlovade bilderna, eftersom ni redan vet hur det gick till sa blir det inga langre utlagg.

Uluru sunrise

Klattringen upp - forsta etappen kallas for 'Chicken Steps' eftersom det inte finns nagon kedja att halla i de forsta 30-40 metrarna.

Jonas vinkar till Emilie fran toppen, som utlovat.

Uluru ur olika vinklar.

Choklad i svart ryggsack + outback okenhetta = IG. Det blev en latt lunch.

Vandring dag 2 - Kata Tjuta (Olgas)

Thorny Devil (nej, det ar ingen leksak eller photoshop kreation...)

Outback

Until Then!

Gratulationer

2006-03-26T05:00:00.000+02:00

Grattis pa 65-arsdagen Pappa Kai! Hoppas du har en riktigt bra dag.
Lite kuriosa: du har en stad uppkallad efter dej i NZ som heter Papakai. Mindre bra ar att "kai" betyder mat pa maori-spraket... De slutade vara kannibaler ganska nyligen.

Grattis aven till Micke som lyckades bli forst till 30 nu i veckan. :-)
Hoppas du inte festar upp allt innan vi kommit hem, och att du sparat lite tarta.

Uluru, a.k.a. Ayers Rock

2006-03-23T12:46:00.000+01:00

Yepp, vi ar har. I mitten av ingenstans, bredvid en forbaskat stor rod sten.

Vi kan rapportera att det ar fullt gorbart att bestiga monoliten, dock sa kan man rakna med omma baktar och framfotter, for det ar brant. Valdigt brant.

Efter var strapats uppe pa stenen fick vi den briljanta iden att aven ga runt stenen.. 9,4 kilometer i 35 graders okenhetta var en mycket trevlig promenad. Rekommenderas varmt...

Imorgon ska vi aka ut till 'Olgas' och promenera en mil till i oknen.

Vi har lite idolbilder i vanlig ordning, men dom far ni se nar vi har kommit till Perth.

Oknen i sig ar grymt fascinerande, men jag (Marko) tycker att det mest fascinerande med hela det har stallet ar att vi ar i en valdigt marklig tidzon: GMT+9,5. Japp. Nio komma fem. Jag har varit i manga tidzoner, men aldrig i en "komma fem" tidzon. Mycket markligt. Men sa ar det ju Northern Territory, Australian Outback, sa det ar okej..

Manniskorna har i NT ar inte helt service minded. En crash course i trevlighet och artighet, samt en introduktionskurs i turism kanske vore pa sin plats.

Hos en researrangor:
-Hi, we would like to take a tour to Uluru.
-Ok.
-So... what tours do you have
-Oh, there are plenty.
-Like..
-I'm not allowed to recommend any.
-But could you tell us what the tours are?
-No, not really.
(forvanad tystnad)
.. och sa fortsatte diskussionen. Trots vara forsok till oppna fragor mottes vi av total likgiltighet. Mycket markligt.

En stund senare (efter att vi har last i princip alla femtielva brochyrer):
-So we would like to book the Olgas sunrise tour.
-Ok. Which track?
-We were thinking about the longer one, the Valley of the Winds. Do you know which track is the best?
(Tourguiden hojer pa ogonbrynen)
-I can't tell you that, that would be my personal preference.
-But what if we have exactly the same preference as you, which one would we take?
-The shorter one, I'm not very energetic. I have only done that walk myself.
-But do you know anything about the longer track?
-Not really, only what I've heard.
(Tystnad, vi avvaktar vidare utveckling men ingen verkar komma)
-...and that is?
-Oh, that it is very streneous.
-Oh?
-But it's supposed to be really good.
-Right...

Och sa fortsatte det, vi verkade vara ett hogst ovalkommet avbrott i hennes dagliga rutin som verkade vara att inte gora sa mycket forutom att sitta bakom disken hos en researrangor och se uttrakad ut....

Sedan undersokte vi mojligheten att hyra en bil for att ta oss en titt pa oknen sjalva. Den vanliga damen hos hyrbilsfirman fick researrangoren att framsta som en sprudlande informationskalla pa sitt allra basta humor. Josses, vad ar det for fel pa manniskorna har? For mycket sol kanske?

Anyway, nu ar det dags att grilla kanguru, krokodil och emu, sa vi far avbryta har.

Vi hors fran Perth igen!

Larry, Wati och ovriga cykloner

2006-03-21T07:27:00.000+01:00

Bula!

Sa nu sitter vi har i Brisbane, i telefonko hos Qantas for att boka om vara flyg... igen...

Som vissa av er har undrat sa ar svaret ja, vi har noterat att det drog in en liten kategori-5 cyklon vid Innisfail/Cairns och rev det mesta i sin vag. Faktiskt den varsta cyklonen i australien pa 35 ar, den forra jamnade Darwin med marken pa juldagen runt 1970, och Larry gjorde sitt basta med Cairns...

Queensland Weather

Det hade troligtvis funkat att ta oss uppfor kusten till Mackay/Airlie Beach och vanta att vagarna till Cairns rensas, om det inte vore for den andra cyklonen - Wati - som lurar strax syd-ost om Larry. Aven om den "bara" ar en kategori-3 cyklon, sa forutsatter vi - utan att narmare undersoka saken - att en 3 dagars segling i en kategori-3 cyklon *inte* ar vard 2000 SEK per skalle.

Och att sen sta i Mackay (in the middle of nowhere) med dryga 600km till Cairns flyplats genom avstangda vagar vore inte sa bra heller.

Sa planen har andrats. Imorgon 06:30 lyfter vi mot Ayers Rock, och sedan kommer vi att hanga 5 dagar i Perth med omnejd innan det ar dags att flyga hem.

Until then!

Brisbane

2006-03-21T02:23:00.000+01:00

G'Day!

(Dagens inlagg nu med klickbara bilder!)

Sa har vi anlant till Brisbane for slaktvisit #3; Denna gang var det Markos kusin Virve med man (Phil), dotter (Natasha), hund (Miles), katt (Dancey), hamster (Little Princess), fiskar (en heter Nemo - oklart vilken da alla ar likadana) och de obligatoriska huntsman-spindlarna (ej namngivna, kallas oftast for 'creepy bastard' alt. 'bloody spider') som stog vard for vistelsen.

Miles ar en valdigt matglad beagle som for det mesta ar forpassad till bakgarden for att han ater upp allt i sin vag. Dock lyckas han standigt overlista husse och matte och lyckas ta sej in i huset och komma over saker som ser atbart ut. En kvall lyckades Miles ta sej in i garaget genom en "obevakad" dorr. Sen drog han upp gliddorren med nosen och tog sej in i huset, endast for att snabbt bli utkord igen. Dock kom Jonas och rapporterade att han hunnit glufsa i sej kattens mat i garaget innan han gick in i huset pa vidare jakt. En annan gang rakade Jonas halla halva portionen av torrfodret i vattenskalen, varpa Miles holl pa att drunkna nar han fiskade efter bitarna i botten av skalen. Mycket roande.

Sa vad har hant sen sist? Jo, vi har surfat i Byron Bay - valdigt roligt, men jakligt jobbigt. Kanns som om det ar mycket jobb (paddla igenom vagorna) for lite surf, men nu har man testat det ocksa.

Annars har vi bara provlegat de olika stranderna i Byron Bay. Den sista dagen blev Marko anfallen av en ensam karlekskrank blue bottle som ville kramas lite. Typiskt jobbigt.

Denna skylt var forresten uppsatt pa stranden dar vi boogie boardade forsta dagen. Dock inte vid den stigen som vi tog ner till stranden...

I Byron Bay bodde vi pa Belongil Beach House, och upptackte snart att vi inte var de enda djuren som gillade stallet. Har ar nagra av vara narmaste grannar.

Vi hittade ocksa hippies:arna till slut. Fast vi tror bada att dessa gentlemen snarare faller under kategorin 'uppmarksamhetssokande posers' an riktiga hippies.

Val i Brisbane pinnade vi ivag till Australia Zoo for att se galningen Steve Irwin in action med krokodilen Aggro. Tyvarr sa var Steve pa uppdrag i norra djungeln, men vi sag Aggro.. tror vi.. det var iaf ett par lomska ogon som glodde pa oss fran krokodildammen i vantan pa lunch (= oss).

Vi traskade runt ett tag innan det blev dags att ta plats i 'Crocoseum' for att se lite live action med forhoppning om att en eller tva skotare skulle raka illa ut. Ibland var det nara och det sag ut som att krokodilerna skulle ga segrande ur gladiator duellen, men tillslut sa vann skotarna.. krokodilerna fick iofs mat, sa alla var val glada i slutandan.

Zoot hade manga intressanta djur, har ar en 180 ar gammal 'giant tortoise' som vara favorit kapten Cook-himslef tog med till england ar 1850.

Sedan sa fick vi syn pa en komodo varan ocksa, ganska spektakulart.. det skulle vara roligt att se en matnings-show med den har bjassen..

Dagen efter zoo:t kollade vi in Brisbane och gick loss med spenderar-byxorna pa.. manga trevliga affarer och en allmant trevlig atmosfar i staden.

Marko hittade ett par nya sneakers, sa de gamla aeroguard och blodigels-rest indrankta nike-mockasinerna fick en valfortjant viloplats i skuggan av en maktig eukalyptus. RIP, and thanks for the mileage!

Igar checkade vi Surfers Paradise, nagra mil soder om Brisbane. En ganska bisarr konstruktion som for tankarna till de bilder man har sett fran inledningssekvensen till Miami Vice. Precis som Miami Vice sa var musiken som spelades fran 80-talet.

Vi testade sa klart stranden, men det blaste lite for mycket sa vi drog oss tillbaka efter ett dopp och installerade oss pa en uteservering med utsikt.

Vi fick se det nagot lattkladda 'Metermaids' strutta omkring pa gatan. Tydligen ar deras uppgift att fylla pa pengar i parkeringsautomater dar tiden har gatt ut. En mycket nobel uppgift.
Vi fragade en lokal formaga vem det ar som star for pengarna till Metermaids, och han sa att det var kommunen. Annu konstigare! Varfor ha parkeringsautomater overhuvudtaget i safall?

Har ar en annan skon grej, dock inte specifik for Surfers Paradise pa nagot satt - en drive-through bottle shop!
Va, vilken grej! Samtidigt som det rullar reklam pa teve for att anvanda sakerhetsbalte, inte dricka alkohol och kora, samt regler for hur man signallerar i en rondell, sa ar staderna overfulla med drive-through sprit butiker. Vi har inte testat, men jag ar saker pa att man kan kopa kapsyloppnare ocksa (for den importerade fin-olen som inte har skruvkapsyl).

Fantastiskt fascinerande.

Until then!

Byron Bay

2006-03-14T06:45:00.000+01:00

G'Day Mates!

Medans ni sov sa svalde vi minst 3 liter havsvatten var, och drog upp ett orakneligt antal skrubbsar med god hjalp av vara Boogie Boards och 2 meter hoga vagor.. men mer om det sen!

De tva kvarvarande musketorerna har alltsa anlant till Byron Bay, detta mekka for nyrika aussies och overvintrande hippies fran 70-talet (nej, det inkluderar inte oss).

Vi vet inte riktigt vad vi forvantade oss, men det var inte som vi trodde... does that make sense? Det ar som en Snaeck-strand (den pa Gotland) pa stereoider blandat med en tvattakta turistfalla, fast jakligt nice anda...

Hur som helst, pa vagen hit - efter att Eva lamnade oss - sa hann vi med ett 4-dagars stopp i Nambucca Heads hos Markos morbror Urpo och hans fru Eila. Toppen!! Vilken lyx att fa ett eget rum och hemlagad mat i drivor.

Det enda lilla abret var att det fanns en hel del kryp i Nambucca... Urpo visade oss glatt en brutalt hemsk Huntsman-spindel som tydligen inte vaver nat, utan springer ikapp sitt byte... det kan ge er en aning om hur snabbt den kutar ner i byxorna pa en intet ont anande svenne... Har ar dock en idolbild pa en av husets tva stammisar, som vi efter mycket nervost och noggrant studerande vagade narma oss tillrackligt for att fa en bild... observera dock att av sakerhetsskal sa ar fingret 50cm fran spindeln...

Uber-Urpo, 65 ar snart (eller redan?), drog med oss pa hiking i Never-Never regnskogen (ja, den heter sa) med tillhorande klattring pa hala klippor till vattenfalls-baden. Dock sa var det ingen som rakade beratta for oss att skogen bokstavligt talat kryllade med blodiglar som lag pa stigarna (!!) och bara langtade efter lite svenskt lammkott.

Urpo gick i sandaler, troligtvis van efter dryga 30 ar i bushen, medans Jonas och Marko utforde en rituell dans var femtionde meter och sprayade det giftigaste som fanns att uppbringa i ryggsacken pa de forbaskade blodiglarna. Trots var blodigel-kontroll, utford med militar disciplin och svensk ingenjors-precision, sa lyckades ett par jaklar att bita sig igenom strumporna och lemlasta oss stackars turister. Dock sa kandes det battre nar vi kom fram och Urpo plockade ut i genomsnitt 3 iglar mellan varje ta... skrattar bast som skrattar sist! Det vred sej lite i magen nar Urpo stod och grillade medans det rann blod nerfor fotterna pa honom.

Urpos fru Eila foreslog snallt att vi kunde ta pa oss strumpbyxor som skydd, men dar nagonstans lag gransen mellan manlighet och avsky for ackliga blodsugande djur...

Vattenfallen var varda modan, det var drygt 1,5 timmar tur och retur nedfor berget, och gosse vad vi blev belonade! Det hade regnat rejalt i omradet veckan innan vi kom, och enligt de gamla gubbarna i byn sa hade det inte varit sa mycket vatten i floderna i manna-minne.

(om ni tittar noga sa kan ni se Marko nere i bild, lite till vanster om mitten...)

Dock sa gjorde denna vatten mangd den tilltankta poolen helt obrukbar, men modernatur kompenserade for blodiglarna och hade ordnat en helt ny bassang som vi kanske var de forsta som badade i.
Kallt som tusan, men helt outstanding!

Efter badet var det klattring upp, vilket innebar svett och langtan efter ett nytt bad ganska omgaende. Vi hittade det andra vattenfallet, och oh boy! (fotnot: Ni som var med pa vandringen fran Riksgransen och brot tanaglar och skar upp diverse kroppsdelar i glaciarforsen vet den sanna definitionen pa kallt vatten..) Detta var ganska kallt... Marko var nere forst och doppade modigt tarna i vattnet och ryggade tillbaka som en skadad hund, bara for att se bush-Urpo gora arets magplask i vattnet... Det var bara att bita ihop och hoppa i!

Vi hann aven med en slaktvisit (Anna-Liisa: detta far du aldrig beratta) till min kusin vid Coffs Harbour som jag inte ens visste om att jag hade... med 9 morbroder och en moster kanner jag mig ursaktad, men lite koll borde man ju iofs ha.

Hur som helst, Jukka med familj bjod pa en dunder BBQ, Jonas och Urpo drog ivag pa mountainbikes - guidade av familjens 6-ariga djungelguide, tillika cykelfantom, Michael. Det visade sig dock i skogen att han inte kunde sin bush tillrackligt val, men allihopa hittade hem tillslut.

Medans vi satt och sippade folkol pa verandan fick vi besok av vara hoppande vanner ur bushen. Dessa sag inte sa snalla ut som dom pa zoo:t sa det blev inget klapp och matande..

Daremot sa verkade Jukkas tva Shefford-terriers (sp?) makta sugna pa en bit kanguru-rumpstek. (vi lyckades fanga en pa bild efter att dom sprungit sig trotta..)

Efter att ha turnerat Nambuccas sista, och kanske Australiens tommaste, strand med potatismjols-sand (det knarrade nar man gick) sa sa vi adjo tidigt imorse till familjen Ylinen och for norrut med Grayhound's troligtvis sunkigaste buss.
Bussens sista rader var mer eller mindre drankta av ett lackande AC-aggregat pa busstaket. Till var stora skadegladje (den enda sanna gladjen) observerade vi hur en stackars liten Japansk tjej, 2 rader framfor till hoger om oss, blev uppvackt vid 06.15-rycket av vad som bast kan beskrivas som en hink med vatten i ansiktet som orsakades av en kraftig hogersvang och hastig inbromsning i nedforsbacke. Mycket roligt for oss, inte sa kul for henne, men hon tog det med ro, som bara Japaner kan gora.

Sa vi anlande som sagt till Byron Bay, dock drygt 2 timmar fore Grayhounds tidtabell (med en buss som forovrigt lamnade hallplatsen 45 innan utsatt tid).

Vi slosade inte manga minuter pa att hitta hostel, bokade rum, slangde in vaskorna, smetade in SPF30+ av gammal vana, letade reda pa hostellets gratis boogie boards och joggade over vagen ner pa stranden och in i vagorna... and the rest is, as they say, history...

Byron Bay behover helt klart utforskas noggrannare, bade dag- och nattetid.

Until then!

Sydney

2006-03-07T23:36:00.000+01:00

Tjao!

Efter att sista kvallen i Christchurch lyckats hitta riktigt god Nya Zeelandsk ol styrde vi kosan till Australien och Sydney. Pa flygplatsen forsokte vi ringa runt till lite vandrarhem men alla var fulla. Nan vandrarhemspersonal sa att Mardi Gras pagick. Marko sa "Mardi What?". Det visade sej att vi hade landat vi mitt i pagaende Gay and Lesbian Mardi Gras-festligheter. Till slut fann vi nagra halvsunkiga sangplatser i Kings Cross (vi bytte senare till ett fraschare svenskagt hostel rakt over gatan).

Lordagen borjade vi med en vandring genom Botaniska tradgarden fram till Operahuset. Impressiv, men Jonas undrar varfor de gjorde grunden diarrebrun.

Eftermiddagen och kvallen agnades at Mardi Gras-firandet. En maffig och lang parad tagade genom staden efter morkrets inbrott. Svenskt naringsliv fanns ocksa representerat.

Avslutningsvis sprang vi pa Ida pa puben. Formodligen den enda person Jonas kanner som ar i Australien. Konstigt, men kul.

Sondag gick vi pa marknad i the Rocks, kopte varsin Didgeridoo och tog med dem pa akvariet. Personalen log lite nar vi bad dom ta hand om instrumenten. Turister... Akvariet var ett coolt stalle!

Pa mandagen tog vi farjan till Manly, la oss pa beachen och testade vagorna i tasmanska havet - innan Blue Bottles markerade revir och fick upp oss pa stranden.

Kvallen spenderade vi hos Evas kusin Hasse och hans familj. Dar bjods vi pa en mycket god BBQ.

Tisdag morgon steg vi upp tidigt - for tidigt sa vi fick ga och lagga oss en stund igen innan vi aterigen steg upp innan soluppgangen. Med en hyrbil (en tyst en med ork och ordentliga bromsar) akte vi pa en dagstur till Blue Mountains och Featherdale, halsade pa nagra kangurur och de tre systrarna.

Idag ska vi kolla in Bondi innan Eva maste lamna varmen och bege sig hemat mot vintern i Stockholm. Jonas och Marko ska stanna en natt eller tva till och frittera sig med de andra manliga paren i Sydney innan de hoppar pa en buss norrut mot Nambucca.

Until then!

GRATTIS!

2006-03-01T09:25:00.000+01:00

Ett stort GRATTIS till Thomas som fyller ar idag, och till Babs som fyllde ar igar!

Eva, Jonas & Marko

Christchurch

2006-03-01T08:36:00.000+01:00

Tjao!

Efter att ha pressat 36 mil pa raka platta vagar (visste inte att det fanns sana pa Nya Zeeland) har vi nu anlant till var slutdestination har i NZ, dar vi tagit farval av var andra bil - gamla trotta Bettan. Som faktiskt kranglade en aning.

Sen sist har vi fatt erfara regn. Inget daligt vader, men val daliga klader. Vi blev dyngsura. Vi tog oss en ridtur pa:

Sam (som faktiskt var statist i filmen),

Spyder,

och Randor.

Vi red genom Ithilien langs Misty Mountains, kollade in Isengard och avslutade i Amon Hen.

Igar provade vi pa att kasta oss ut fran en bro med endast ett gummiband runt fotterna. Knappt men sant. Manga toalettbesok innan avstamp.

Hemskt, haftigt och harligt.

Pa kvallen spanade vi pa pingviner och sea lions i Dunedin. Nojet blev lite spolierat av ett gang fjantar som inte kunde lasa och darmed forsta att man ska gomma sej for pingvinerna. De flesta pingvinerna sov nog nan annanstans den natten, men nagra fick vi se iaf.

Idag har vi pressat asfalt for att hinna till biluthyrningfirman innan stangningsdags. Vi hann inte. Men det loste sej. Imorgon ska vi kolla in Christchurch.

So long!

Queenstown

2006-02-26T06:03:00.000+01:00

Bula bula,

Vi har hangt i skrackens stad i 2 dar nu. Har kan man gora allt mojligt som kan resultera i brown-trousers-time... Vi hade en *valdigt* blot kvall i forrgar, sa igar hande inte mycket. Inget alls, faktiskt. Jo, vi gick pa KFC och at. Det lag narmast vart vandrarhem. Idag har vi klarat av en gondoltur uppfor en riktigt brant bergssluttning, och val daruppe tog vi ett par vandor i Luge-bilar.

Glaciarvandringen i Franz Josef var inte lika jobbigt fysiskt som vi hade befarat, men det tog desto mer pa psyket. Vi delades in i 2 grupper av guiderna, en jag-ar-pa-semester-grupp och en grupp med lite mer aventyrslust. Vi sallade oss till den senare efter ganska mycket velande. Sen bar det av uppfor glaciaren, ner i grottor, over glaciarsprickor och genom skrevor. Glaciar-apan till guide som gick forst stotte ur sej kommentarer som "This area is quite exposed, but it's really wicked", och "it's a really long fall, so you don't want to fall down there" (uttrycket "exposed" visade sej innebara 50-meter djupa sprickor pa bada sidor av en avsats).

Fyra kea-papegojor kom och stirrade pa oss och undrade antagligen varfor vi inte anvande vara vingar istf att klamra oss uppfor isvaggarna med skrack i vara blickar.

Efter att ha overlevt glaciaren tog vi ett par valfortjanta ol pa var favoritpub, och satt och gassade i solskenet. Guiderna sa att det regnar 265 dagar per ar (5 m nederbord i stan, 13 m pa glaciaren), sa vi hade onekligen flyt att det var bla himmel hela dagen. Visste ni forresten att det storsta vitloksbrodet i den sodra hemisfaren finns att kopa i Franz Josef?

(Marko hade ont i magen den kvallen)

Dagen efter pressade Marko 40 mil till Queenstown, via Wanaka dar vi gick vilse i den sodra hemisfarens (NZ verkar gilla sana rekord) storsta labyrint.

Sa nu hanger vi i Queenstown, i avvaktan pa at dra pa oss Rohirrim-munderingar och gallopera ut i Ithilien nedanfor Misty Mountains. Men mer om det i nasta blogg.

Until then.

Dagens (ok, forrgardagens) Lassie

2006-02-24T10:50:00.000+01:00

Dagen da vi traffade Lassie!

Vi sprang pa Hans what-ever-the-heck-han-heter fran Nar o Fjarran pa TV4 vid Franz Josef for nagra dagar sen. Dom skulle tydligen gora ett reportage fran glaciaren...

Don't hold your breath folks!
Hasse hade ingen aning om vad varken Abel Tasman eller Tongariro Crossing var. Antingen har inte hans redaktion sett forsta uppslaget i Lonely Planet, eller sa ar Hasse trott pa att resa, men f0rtfarande het pa kandispremiarer pa stureplan. Whatever, go Hasse! Tur att att TV4 inte finansieras med tv-licenspengar......

Det ska bli kul att se 45 sekunders-inslaget om Nya Zeeland om ett halvar till ett ar (enligt kameramannen). Hasse sag forresten javligt tjurig ut hela dagen, tur att han hade med sig sin snus (btw, killen snusar ettan i tennisbolls-storlek).

Anyway. Det var var Lassie. Vi ar i Queenstown nu, bilder fran glaciaren kommer nar vi har nyktrat till.

Until then!

Franz Josef

2006-02-22T02:01:00.000+01:00

Hej!

Idag tar vi det lugnt vid foten av Franz Josef glaciaren. Planen imorgon ar att klattra runt pa glaciaren en hel dag, sa vi passar pa att losa nagra sudoku och ta det allmant lugnt en dag.

Men just det, vi lovade ju att beratta om paddlingen..

Tva dagar i nationalparken Abel Tasman med kajak i guidad grupp. Guidad i detta fall innebar att guiden (Robbie) lagar maten, tillhandahaller sovsackar o talt (och alldeles for sma liggunderlag).

Har har vi en bild pa var taltplats, om det inte vore for puckelpisten som Marko la upp taltet i sa skulle han ocksa kunnat vara med pa bild.

Vi paddlade ut till "Seal Island" (a.k.a. Tonga Island) dar vi sag (och framforallt kande lukten av) en massa salar. Salungarna var lite for sma for att vaga sig ut till oss, men de iakttog oss med stor nyfikenhet.

Vi gjorde aven ett besok pa Sandfly Beach, vilket vi nu bittert angrar. Visste ni forresten att sandflugebett kliar i 3 dagar for att sedan svida i ett par till? Mycket intressant och typ exempel pa kunskap som man gott kunde ha last sig till och inte behovt erfara first hand sa att saga...

Tidvattenstrommarna ar valdigt starka, och det kombinerat med ett flodutlopp resulterar i en riktigt rolig rutschkana.

Vi besokte aven en grotta med lysmaskar och wetas (grashoppa korsad med kackerlacka pa steroider ar val den basta beskrivningen) och denna gang vagade sig till och med Jonas in i grottan.

Efter paddlingen (da det tidigare inlagget skrevs) sa gjorde vi ett arligt forsok att bli runda om fotterna pa det lokala olutbudet. Tyvarr sa orkade vi inte langre an sex pitchers och 5 toalett besok, sa vi gav upp.

Sedan var det dags for valar. Fran Kaikoura hoppade vi pa en toppmodern "Whale Watch" bat och borjade jaga kaskelottval. Och oj oj oj vad dom ar stora! Bilderna nedan ar inte sa representativa eftersom kaskelottvalarna ar som isberg, man ser bara en liten bit av dom, men det var valdigt haftigt att fa se dessa giganter IRL.

Vi lyckades aven smyga oss pa en sovande albatross (Wandering Albatross, for er ornitologer dar ute), som fick ett bryskt uppvaknande av stimmet med delfiner (Dusky Dolphins, for er marinbiologer dar ute) som foljde baten och lyckades skvatta vatten pa den stackars fageln som kanske precis hade landat efter en lang flygning fran Chile...

Efter valarna blev det dags att korsa on, vi hade ju sett soluppgangen i oster, sa vi rullade mot Westport for solnedgangen. Pa vagen stannade vi till i Hanmer Springs for ett bad, nagra ol och chaufforbyte.

Pa vagen till Franz Josef stannade vi till vid Pancake Rocks, men det var vid lagvatten sa vi fick inte se nagra vattenkaskader ur klipporna.

Nu ar vi alltsa i byn Franz Josef, och imorgon blir det glaciarvandring, men mer om det senare.

Until then!

South Island

2006-02-16T08:38:00.000+01:00

Kia Ora, Bula, Moi, Hej und so weiter!

Vi ar nu pa den sodra on, pa vagen hit har vi gjort en massa skoj som ni kan lasa om nedan.

Vi har besokt Waitomo Caves (Marko o Eva), Jonas avbojde efter att ha hort om krypning i grottorna. Sledgingen blev det tyvarr inget av pga for hogt vattenstand i floden, och tur var val kanske det efter vad vi har hort om hur det gar till pa dessa sledgings.. men vi ska testa det senare, oroa er inte. Fullt dokument med bilder pa blamarken kommer att publiceras.

Som ni ser sa sag vi inte sa sexiga ut nere i grottan, men det var ganska morkt sa det gjorde inte sa mycket.

Vi har ocksa besokt Wai-O-Tapu och spanat in gejsern Lady Knox och kollat pa diverse bubblande gropar och stinkande polar.

For att balansera allt sa overdoserade vi pa Maori kultur en helkvall med danser och mat, mycket intressant fast aningen tillgjort, hur som helst sa blir betyget tummen upp for det.

For att blidka Pappa Kais onskemal om motion sa tog vi en rask promenad pa 18 km (8 timmar) over Tongariro passet dar vi passade (haha) pa att spana in Mount Doom (aka Mt. Ngauruhoe) pa nara hall.

Efter det anlande vi aningen morbultade till Wellington dar vi kulturerade vidare en halv dag pa Te Papa museet och besokte Wellingtons botaniska tradgard.

Har ar en ros till alla er som inte fick nagon (inte Joanna da..) Passande nog sa heter denna "Valentine's Heart".

Egentligen skulle ni ha fatt denna blogg redan i torsdags, men datorn strulade, och vi hann inte klart. Nu har vi just kommit tillbaka fran en tvadagars kajaktur i Abel Tasman. Men mer om det och vart nasta aventyr med kaskelotterna i nasta blogg.

Until then

So Long!

Northland

2006-02-09T12:11:00.000+01:00

Bula och halsningar fran Rotorua!

1300 km efter Auckland har vi anlant till Rotorua dar vi har tankt hanga ett tag och gora dagsutflykter, men mer om det senare...

I Auckland hittade vi till slut en trevlig bil som omedelbart fick smeknamnet Anjin-san 2.

Den ser inte mycket ut for varlden, och utseendet bedrar inte heller. Det ar knappt sa man kommer forbi lastbilarna i uppforsbackarna.

Hur som helst, forsta etappen tog oss till Kauri Forest, dar vi sag trad. Japp. Ni har last om det forut. Vi har sett trad forut, och vi fortsatter att se dom. Inte lika hoga som i Sequoia, men kanske tjockare.

Vi sag aven ormbunkar. Manga och stora. Vissa skulle havda att det ar ormbunkstrad, medans andra havdar att ormbunkar inte kan vara trad. Detta kommer nog att diskuteras hela vagen till Singapore.

Efter detta akte vi vidare norrut och kom till Paihia, testade nagra strander, irrade pa tillsynes oandliga grusvagar, och akte vidare. Vi lyckades namligen boka plats pa en dykbat ut till Poor Knights Islands, Marko gjorde tva dyk och Jonas och Eva snorklade runt.

Poor Knights ar rankad topp-10 i varlden pa dive sites, sa naturligtvis var jag (Marko) valdigt forvantansfull infor dykningen. Och visst var den bra. Faktiskt jakligt bra, fast inte pa samma satt som varma vatten. Det var drygt 20 grader i vattnet, forvisso bra sikt, men anda.. 20 grader ar inte direkt bad-temperatur for en kruka som jag. Tur att man fick en heldrakt att se sexig ut i. Idolbild for folket:

Efter dykning och snorkling var det saklart relax pa dack som gallde, och som vanligt sken solen pa oss har nere i varmen.

Efter dykningen gav vi oss av pa en riktig maratonkorning. Det var ocksa forsta gangen som det var Jonas tur att torka vindrutan i varje rondell (vilket Marko till sitt stora fortret inte lyckades fanga pa bild.. rent statistiskt sett sa borde det inte ha varit nagra problem, men sa ar det ibland..)

Vi kom fram sent pa kvallen till en liten byhala som heter Thames. Det var bara tva stallen som var oppna, ett backpacker stalle, och ett hotell. Ingen svarade pa backpacker stallet sa vi tog in pa hotellet, bara for att hitta backpacker stallets managers supandes i baren. Naval, priserna var ganska lika sa vi slog till pa ett rum med tre singel baddar. Efter mycket letande sa fanns dock inte rummets nyckel att finna nagonstans, sa vi fick ett annat rum med en enkel- och en dubbelsang 5$ billigare. Vilket kap! Som tur var sa ingick tegelstenen i hyran.

Det var en grym sten, sax, pase turnering som avgjorde baddplaceringen, Jonas och Marko brakar fortfarande om vem som egentligen forlorade, men Eva vann.. sa det gor val inte sa mycket. Vi hade ju tegelstenen. Vad mer behovs for en god natts somn?

Efter denna underbara visit i metropolen Thames sa pinnade vi vidare till Hot Water Beach dar vi nastan brande fossingarna i det varma vattnet. Ett mycket markligt stalle.

Stranden var valdigt bra, sarskilt vagorna i den forbjudna zonen dar man tydligen inte fick bada. Naja. Kul var det i alla fall.

Efter detta rullade vi vidare mot Rotorua, med ett kort stopp i NZ:s surfar hang-out #1, Mount Maunganui, och provade stranden. En mycket trevlig strand det med, solen gor ju sitt som sagt.

Efter det var det raka vagen, via Hobbiton, till Rotorua. Har ar en idolbild fran Jonas till Fredrik. Puss o kram!

Nu har vi som sagt anlant till Rotorua, pa schemat finns grottaventyr i Waitomo Caves, forsranning med bodyboard (typ), geiser span, Maori kvall, vandring i Mount Doom, med mera. Nya inlagg foljer. Tills dess kanske ni kan klargora nagot for oss: Om man tar en svensk kompass ner till Nya Zeeland, pekar norrpilen mot norr eller soder? Och at vilket hall ska vattnet i handfatet rotera nar det toms egentligen? Utforliga svar belonas.

Medans ni funderar sa kan ni njuta av dessa skyltar.

Se upp med var ni tvattar handerna dar hemma! Until then.

Auckland

2006-02-05T09:55:00.000+01:00

Bula!

(* Edit note - Det ar nagot struligt med formateringen sa att bilderna hamnar lite snett och sa, men ni far ha overseende med det tillsvidare *)

Sa har de tre musketorerna samlats till slut. Eva anlande enligt plan, piggare an forvantat.

Vi blev sa himla glada av att ha nagon annan att prata med an varandra sa vi var tvungna att fira det ordentligt. Vi tvingade aven med Asa fran Sumpan som rakade lara kanna Eva pa planet...

(ni som ar skarpsynta kan faktiskt se vad klockan var da bilden ovan togs.. Efter det slog Sonyns filter for ljusskygga aktiviteter till igen. Sorry Danne.)

Idag var tempot betydligt lugnare, och vi agnade storsta delen av dagen till att kurera huvudvark och att leta hyrbil.

Vi hann ocksa med en runda upp i Sky Tower.. duktigt hogt och riktigt laskigt.

Se bara pa dom har tva modiga killarna pa 210 meters hojd.

Hissen var snabb, men det fanns nagra som tog en snabbare vag ner, i sann NZ-anda.

Imorgon bar det av norrut, forhoppningsvis sa finns det plats hos dykcentren vid Poor Knight's Islands for dykningen lar vara nagot i hastvag.

Vi hamnade forresten mitt i en demonstration idag dar ett antal hundra hyfsat upprorda muslimer skanderade for att man skulle visa respekt for profeten Muhammed.
Om jag skulle vara en Dansk(?) serie-tecknare sa skulle jag vara lite orolig nu...

Val mott!

Bula Fiji!

2006-02-02T01:53:00.000+01:00

Hej vanner!

Vi har varit pa Fiji. Faktum ar att vi fortfarand ar det, men detta ar var sista dag. Vi ar pa den stora on Viti Levu i en liten byhala som heter Nadi, nara flygplatsen. Kan bara konstatera att det har varit helt outstanding.

Sa. Vad har vi gjort..? Tja, vi har badat, solat, snorklat, dykt, druckit kava, dansat, varit pa gudstjanst, irrat i djungeln.. tja.. mer om det nedanfor;

Efter en valdigt lang (och ganska skakig) flight fran Los Angeles sa kom vi till slut till Fiji, 05.15 lokal tid. Varme-chocken var omedelbar och jeansen fick snabbt ge vika for shorts. Vi hade bokat en upphamtning fran flygplatsen, sa vi irrade ut for att leta efter denna buss. Efter lite kaos med vanstertrafik och olika goda rad sa kom vi till slut var buss och vi skeppades snabbt ut till marinan for vidare transport ut till Yasawa oarna.

Det var den gula baten ovanfor som vi akte med, Yasawa Flyer, en riktigt trevlig jet-katamaran med kafeteria och en oandlig serie av "Wow!" och "Kolla dar!" ogonblick pa vagen ut. Har ar nagra.

Forsta anhalt var on Nacula, dar vi bodde pa Oarsman Bay resort i 3 dagar. efter det akte vi vidare till Naviti dar vi bodde pa Manta Ray resort i 2 dagar, och till slut hamnade vi pa Waya dar vi bodde pa Octopus resort i 7 dagar. For er som har hittat hit pa nagon slumpmassig Google-sokning sa kan vi tipsa om att ju langre soderut man ar pa Yasawa oarna, desto hogre ar kvaliten pa allt. Oarsman var fint, men efter att ha sett Manta Ray och efter det Octopus, sa bleknar Oarsman i jamforelse.
Naval, tillbaka till var story...

Fran Oarsman var vi och besokte en by som ligger pa samma o som resorten.

Val i byn blev vi pa nagot oforklarligt satt inlurade i Metodistkyrkan for att vara med pa en gudstjanst som var nagot langre an vad vi trodde... Eftersom vi hade hedersplatserna langst fram till vanster sa kunde vi inte smita ut heller, men som ni ser sa var det inte bara vi som tyckte att predikan pa Fijianska i kombination med 35 gradig varme och 99% luftfuktighet ar sovande..

Om ni tittar noga sa ser ni pa bilden till hoger, bakom den sovande gossen, kyrkans alledeles egna ordningsman. Till hoger om honom skymtar ni aven det avbrutna fiskespo som han, med stor framgang, anvande for att pakalla pojkarnas uppmarksamhet.. nagot som den sovande gossen snart skulle erfara...

Medans Marko var och dok sa klattrade Jonas upp pa den lilla kullen (som han kallar Mount Fiji) slogs med fladdermoss, grashoppor och svalor pa sin vag genom djungeln, allt bara for att ge er dessa bilder.

Vi var ocksa med i en Kava ceremoni (sla upp Fiji och Kava for att lasa mer, men var sammanfattning ar att det ser ut som vatten ur en lerpol, smakar jord och ger knappt nagon effekt forutom domnad tunga och pataglig kissnodighet), vi fick ocksa se en uppvisning av Fijianska danser och blev ocksa sjalva indragna i kalabaliken.

Vi har saklart solat och badat lite ocksa. Har ar en idolbild pa Jonas nar han forsoker undvika vagorna.

Och nar vi inte jagade krabbor med var favorithund (nedan) sa svalkade vi oss med diverse kylda drycker och tog det bara lugnt i storsta allmanhet.

Det var allt for denna gang. Imorgon aker vi till Nya Zeeland och sluter upp med Eva en dag senare. (Eva: Ta med snus!!!).

Until then...

San Fran und so weiter

2006-01-18T04:14:00.000+01:00

Ok. Vi lovade en update efter Fresno, och har kommer den.
Som vanligt har vi haft problem med att fa tag pa en dator som vi kan koppla in kameran pa, men antligen, i San Luis Obispo, 500 miles och 5 dagar senare...
Here we go!

Vi rullade in i San Francisco soderifran efter att, som vanligt, ha tagit "the scenic route" genom staden vars namn vi har glomt men som vi for alltid kommer att minnas som "de oandliga apelsinlundarnas stad".

Val i San Francisco blev de osannolikt branta backarna nagot av en overraskning, samtidigt som Jonas upptackte automatladans valsignelse. Broms- och vaxellade-affarer maste ga lika bra har som sangar och enarmade banditer i Vegas.
Vi hittade efter lite letande ett lagom svettigt (faktiskt iskallt..) motell i hornet av Van Ness och Broadway. Lagom nara till allt.

Sa vad gjorde vi i S.F. - tja - vi gick.. och gick.. och efter att vi trottnade pa att ga sa kopte vi ett busskort och akte buss och sparvagn kors o tvars over Bay-omradet dar vi huserade.
Vi sonderade barutbudet noggrannt (efter att forst visuellt inspekterat efter pride-flaggor, och audiellt efter den beromda valsen fran polisskolan 3) och fann till var stora belatelse ett gedigegt utbud pa Polk street, pa krypavstand fran motellet. Bland annat rockbaren Hemlock som vi skulle vilja se hemma i Stockholm....

Vi hann ocksa med en svang till en Comedy Club nere i Financial District, och trots slangen och mumlandet av vissa upptradande sa var det riktigt riktigt roligt, och en skon kontrast till bibel-propagandan pa teve att hora fler F-words per minut an vad Reverend Johnson levererar 10:00 varje morgon pa The Bible Channel.

Vi var saklart ocksa ute pa Alcatraz. Traskade pa Fishermans Wharf och gick Market street fran pirerna tills det blev riktigt otrevligt med alla crack-dealers uppe vid 4th Street. (Nej, det finns inga bilder darifran..)

Aven ett tack har till Joel som tipsade om Citrus Club pa Haight street. Aven om vi var matta nar vi antligen kom dit, sa var omradet helt outstanding. Dar har sodermalmarna nagot kvar att jobba pa.

Underbart ar kort, och snart sa var det aven dags for oss att lamna denna otroligt trevliga stad (fast Londons Chinatown ar fortfarande den maktigaste..). Efter 4 skona dagar utan bil (och med desto mer bira) sa fick Pontiacen visa vad den kunde leverera pa Highway 1 South.

Next stop Santa Cruz - for arstiden en ganska somnig stad, fastan vattnet kryllade av surfare och det spelades beach volley pa stranderna, sa lyste turisterna (och aktiviteten) med sin franvaro. Vi lyckades dock att hitta riktigt god pasta efter 2 veckors abstinens, och i var iver att fira detta sa gick vi till narmaste supermarket for att kopa nagra ol och lite snacks... Dom av var forvaning nar affaren inte ens hade Coca Cola.. "We've got happy Coola, it's almost the same." .. Hittade denna "Coola" pa hyllan och noterade att den hade en soja-bas. Varningsklockorna borjade
ringa lite dovt, och vi borjade leta efter chips..... Ojne vojne! Det basta vi kunde uppbringa var nagra bakade snacks med "33% less fat" (och 95% less taste), sa lite nedslagna begav vi oss mot kassan med vart 6-pack Beck's och denna miserabla skymf mot allt vad snacks heter.
Bredvid oss i kassan star en kille med - jag skamtar inte - en arsforbrukning av gronsaker.. (iaf enligt vara matt..)
Det visade sig att vi hade hamnat i en super halsokost supermarket och Jonas fick sannerligen vad han fortjanade i form av nedsattande blickar fran kassorskan...

Efter Santa Cruz sa bilade vi vidare soderut, svangde forbi Carmel (dar Clintan var borgmastare) - precis bredvid Pebble Beach - och upplevde hur rika manniskor gor av med pengar.. hur dom verkligen maste kampa for att gora av med alla sina pengar.. som Jonas sa "till och med traden ser lyxiga ut". Det var sannerligen en liten idyll, och visst vore det trevligt att bo dar..
Anywho, vi bilade vidare och kom till en strand som.. ja.. beboddes av "elephant seals" .. sjolejon antar vi att det heter.. hur som helst. Stora och feta.. i mangder.. Har till hoger ar var favorit som snabbt fick ett passande smeknamn.

Nu har vi da kommit fram till San Luis Obispo, och imorgon blir det Santa Barbara, och efter det L.A. och flyget till Fiji!

Until then!

Bowling for Fresno

2006-01-12T18:30:00.000+01:00

Gardagens biltur var tankt att innehalla Sequoia National Park, Yosemite National Park och sedan rulla in i San Francisco pa kvallskvisten. Det visade sej vara for jobbigt sa vi drog och bowlade i Fresno istallet.

Sequoia ar en stor skog pa 2000 m hojd uppe i Sierra Nevada. Fullt med vandringsleder, svartbjornar, hjortar och grymt vacker natur. Vi borjade langsamt klattra uppfor bergen med var trofasta karra, och njot av landskapet.

Nar vi korde runt en krok upptackte Jonas en "satans stor sten" hogt upp i bergen. Vi tankte att det inte borde vara sa svart att ta sej dit sa vi akte upp med bilen sa langt det gick, parkerade och borjade ga mot stenen. Vi blev varnade om svartbjornar, hjortar och atmosfariska storningar, men vi samlade mod och fortsatte.

Snart sa sag vi inte skogen for alla traden, och visste varken ut eller in - hur i hela friden skulle vi komma igenom detta? Vagen var lang och krokig och till slut var Jonas tvungen att rasta kotten.

Trots motgangar och uppforsbackar sa fortsatte vi den langa farden, nar vi helt plotsligt hor ett brak i skogen, obehagligt nara oss. For Jonas skull var det en himla tur att han hade hunnit rasta kotten. Vad Marko gjorde fortaljer inte historien...

Om var hjalte Steve Irwin hade varit med oss sa hade han sagt "This is veeeeery dangerous" .. vi tyckte oss faktiskt hora honom ropa det i fjarran, eller var det mahanda fran andra sidan, sa vi beslot oss for att raskt korrigera var kurs pa vag mot toppen, samtidigt som vi kontrollerade fickorna efter eventuell mat som en bjorn skulle uppskatta.

Inte langt efter det sa prasslar det i buskarna igen, och vi borjar vid det har laget bli lite trotta pa det, men denna herre var ytterst bestamd, sa vi fick helt enkelt andra kurs igen.

Efter detta sista hinder (ja - vi motte alla dom pa vagen ner igen, fast denna gang hade dom 5 bjornarna forsokt anlagga ett bakhall i traden, men tack vare manga timmars BF2 sa upptackte vi dessa bjornar i god tid...) sa borjade det ga uppat.. uppat, uppat och uppat tills mjolksyran holl pa att frata igenom laren, och lungorna kollapsa av tunn luft, men till slut sa kom vi fram. Dit. Till toppen av den dar forbaskade stenen... ENJOY!

Det sas en gang pa vag upp pa Kebnekaise att man bara halkar en gang uppe pa toppen. Det samma skulle utan overdrift kunna sagas om denna monolit. Trots skyddsracke den varsta biten sa var det inte helt utan obehag som vi klattrade upp. Men det var vart det. En klar dag kan man tydligen se over 100 miles (till Stilla Havet) fran denna punkt. Liknande statements har ocksa sagts pa Kebnekaise, men denna gang tappade ingen glasogonen. Ar det forresten nagon som vet hur lang tid det tar for moder jord att bryta ner ett par glasogon - antagligen plastglas och metall-bage?
Ok. Las om det har: http://members.chello.se/vardagsdramatik/
Det ar nagot med dessa forbaskade berg och kullar..

Anywho - Resan tillbaka ner fran bergen forflot handelselost, valdigt morkt, valdigt slingriga vagar och valdigt lite trafik... och tja, kvallen har ni ju redan last om, i sann Pulp Fiction anda.

Nu ar det snart 11:00 och det ar dags att fortsatta mot S.F.
Denna gang blir det inga garantier, men det ar ditat vi ar pa vag.

Och bowlingen undrar ni saklart over! Jo - Jonas vann totalt sett, medans Marko hade hogsta serien (157).
Masterskapet fortsatter, soon in a country near you!

*blip*

Greetings from Bakersfield

2006-01-11T19:23:00.000+01:00

Halloj alla!

Halsningar fran Bakersfield - in the middle of nowhere, on the road to somewhere.

Ni far forsoka tolka in alla svenska tecken pa dess ratta plats eftersom denna abc-80 till PC inte ens later mig ha svenskt tangentbords-layout...

Vi landade i ett ovanligt varmt Los Angeles, temperaturen var upp mot 30.
Storsta delen av dagen spenderade vi pa Santa Monica & Venice beach.
Bilden till hoger visar oss leende som sma barn innan den fruktansvarda vagen svepte in och blotte ner Markos byxor till knana. Naval, i 30 grader och solsken sa gor det inte sa mycket.. mer an att det var lite pinsamt turistigt att inte fatta att se upp med det. Vi spanade in en hel del original, en favorit var killen som satt och hojtade "Will work for $2 or pot, I prefer pot because it smells better."
Ett annat original har ni nedanfor + en fin restaurang...

Efter att byxorna hade torkat tillrackligt for att visas upp bland fint folk sa kollade vi in Hollywood, Westwood, Beverly Hills, Mullholland Drive och hela rasket utan att bli alltfor imponerade. Det var lite same-same but different overallt. Dock har vi nagra favoriter att bjuda pa. Jonas lycka var total nar denna kandis avtryck gick att hitta pa Walk Of Fame.

2 natter senare lamnade vi L.A. for Las Vegas.. oj oj oj vilken kalabalik i stan. Vi har en business plan - Jonas ska salja sangar och jag ska salja enarmade banditer.. det verkar det finnas gott om i denna stad och det borde finnas utrymme for fler aktorer pa den marknaden..

Vi bodde pa Luxor efter tips fran coachen (Martin & Lajos), ett riktigt bisarrt stort hotell (www.luxor.com).. Tog en svang till poker bordet och blev snabbt ranade pa $30 var. Jonas klarade sig kvar nagra omgangar mer an mig, men det var nog bara tur... Dock sa vann jag den stora Las Vegas duellen efter att ha klippt 2 stycken death-star triple bonus i rad, och vann hela $12,65 pa en satsad dollar... Resultat av var gambling:
Jonas: -$33
Marko: -$19,35

Som ni ser sa ar vi inga storspelare, men det fanns mycket annat kul att se och gora i Vegas. Vi flog bland annat helikopter over Hoover Dam och Grand Canyon, med landning i Grand Canyon.. det var *helt* okej...

Efter Vegas drog vi norrut och korde igenom Valley of Death, kollade in sand-dynerna och de ganska spektakulara klipporna.

Nu ar vi Bakersfield dar vi sov over och festade pa Logan's Roadhouse.. inte riktigt lika ballt stalle som i Dukes of Hazzard eller Roadhouse (ni vet den med Swayze..) men... nej.. faktiskt inte ens i narheten.. men dom visade i alla fall NHL och NBA pa 8 olika tv skarmar och alla kastade skalen fran sina jordnotter pa golvet, sa det sag lagom grisigt ut... Jonas drack dock Miller Lite och hade en liten placebofylla pa gang innan han upptackte misstaget :)

Nu ska vi dra vidare mot Yosemite och San Francisco...

Until then..

Välkommen!

2006-01-02T16:05:00.000+01:00

Välkommen vilsna surfare - vare sig du har tråkigt på jobbet och kom hit av misstag, eller som dom flesta - har tråkigt på jobbet och sökte dig hit avsiktligt.
På denna sida kommer du att kunna följa vår - Markos och Jonas - resa (faktiskt lite längre än 44.000 kilometer, men det exakta avståndet gjorde ingen fin URL). Så luta dig tillbaka och häng med!

Medans ni är kvar här hemma, jobbar, fryser, blir blöta om fötterna och är allmänt deprimerade i mörkret, så ska vi försöka göra vårt bästa i att leverera bilder och berättelser som får er att gråta av avundsjuka och skriva elaka kommentarer (som ändå rinner av oss som vatten från en nyvaxad surfbräda).

Första anhalten på vår resa är Los Angeles, planen är att se Los Angeles, Las Vegas och San Francisco. Bo på konstiga motell, spela bort minst 5$ var på casino, se Grand Canyon, skaka galler på Alcatraz och håna stekarna i Malibu.. ja, det finns mycket att göra over there tror vi.
Efter att ha bilat runt den rutten så bär det hur som helst av till varmare breddgrader, nämligen Fiji.

På Fiji är planen kort och gott att sola, bada och göra några trevliga dyk. Vi får väl se vad som händer helt enkelt. Vi ser det som en liten solsemester. Det är vid denna tid, i månadsskifet Januari/Februari som det är som jävligast hemma i Svedala, så vi ska skänka en tanke till er här hemma för varje kall öl vi dricker på stranden.. ... för dom 4 första i alla fall...

Efter Fiji blir det, kanske inte varmare, men defenitivt sydligare breddgrader - Nya Zeeland. Vi flyger in till Auckland (på norra ön), och flyger ut från Christchurch (på södra ön) ungefär 4 veckor senare. På Nya Zeeland kommer även vår kära vän Eva att ansluta till resan under en 4-5 veckor eller så. Vad som händer på Nya Zeeland får vi (och ni) väl se, det sägs att man kan hoppa ut från en bro med gummiband runt fötterna, det låter ju helt tokigt, men seeing is believing. Vi har i alla fall införskaffat internationella körkort i all hast för att kunna ta oss runt i landet.

Efter Nya Zeeland så är det så klart Australien som är nästa mål. Där flyger vi in i Melbourne, och hem från Cairns, vi har visst en biljett från Sydney till Ayers Rock, och därifrån till Cairns också, men vi ska ju också försöka besöka Markos morbror i Nambucca Heads.. ja.. det går väl på något sätt, det är ju inte mer än ett par centimeter mellan alla dessa orter på kartan. Något säger oss att vi kommer att vara glada för våra internationella körkort... Det sägs också att det finns känguru i Australien. I fall vi inte ser några så får ni hålla till godo med bilden till höger. Och ja, vi ska hälsa Steve Irwin om vi ser honom. Kanske en idolbild också?

Nästa uppdatering från ett annat land, en annan stad.
Nu drar vi!