Thursday, March 30, 2006

Perth

G'Day!

Sa efter 84 dagar, 27922 km flyg, 1001 km buss, 7430 km hyrbil, alldeles for manga kilometer till fots over glaciarer, berg, vulkaner och monoliter, 33 olika sangar, ett liggunderlag i talt, en natt pa buss, en natt pa flyget, en dag (21:a Januari) som bara forsvann, och ett par rejala bakfyllor senare, har vi anlant till - och avverkat - Perth.



Nu ar det 16270 km kvar till Arlanda - och ni som ar bra pa matematik ser att det blev lite mer an 44000 kilometer.

Perth i sig har inte sadar extremt mycket att erbjuda, forutom det faktum att det ar varldens mest avlagsna storstad. Narmaste stad med mer an 100.000 invanare ar drygt 2000 km bort. I vaster ar det bara hav till Johannesburg, i oster ar det oken till Adelaide, i norr bushland och hav till Singapore, och soderut.. tja, Antarktis. Ni forstar.. Det ar langt till allt.

Vi vandrade dock - var vana trogen, mitt pa dagen - igenom Kings Park. Perths storsta park med lite bush, lite botanisk tradgard etc. etc. Hur som helst sa var parken stor.. valdigt stor.



Vi slot aven upp med Bea och Matt, tack for en trevlig bbq och alldeles for manga ol!

For att inte chockera alla dar hemma som kanner Bea sa ar hon har, precis som vi ar vana att se henne. Har far ni ocksa en gratis stilstudie.


Beas sambo Matt ar (inte helt ovantat) ocksa ganska bra pa snooker. Man skulle kanske till och med kunna saga valdigt bra utan att overdriva alls.
Killen ar rankad #1 i West Australia och #8 i Australien. Och detta i en sport som inte ens ar hans paradgren. Matt rakar vara grym pa billiards - ett spel som de flesta troligtvis aldrig har sett, men tank carambole pa ett snookerbord med lite extra regler.. anyway, rankad #1 i Australien och #8 i varlden. Det ar inte kattskit.. Mycket imponerande att se honom spela.

Nu ar det dags for oss att lamna Perth, Australien, sodra hemisfaren och till slut landa i ett slaskigt Sverige.

Det blir inga fler inlagg. This is it. Hej da. Vi ses.

Tack for visat intresse.

Monday, March 27, 2006

Ayers Rock bilder

Bula!

Har ar de utlovade bilderna, eftersom ni redan vet hur det gick till sa blir det inga langre utlagg.


Uluru sunrise




Klattringen upp - forsta etappen kallas for 'Chicken Steps' eftersom det inte finns nagon kedja att halla i de forsta 30-40 metrarna.




Jonas vinkar till Emilie fran toppen, som utlovat.




Uluru ur olika vinklar.



Choklad i svart ryggsack + outback okenhetta = IG. Det blev en latt lunch.




Vandring dag 2 - Kata Tjuta (Olgas)



Thorny Devil (nej, det ar ingen leksak eller photoshop kreation...)


Outback

Until Then!


Sunday, March 26, 2006

Gratulationer

Grattis pa 65-arsdagen Pappa Kai! Hoppas du har en riktigt bra dag.
Lite kuriosa: du har en stad uppkallad efter dej i NZ som heter Papakai. Mindre bra ar att "kai" betyder mat pa maori-spraket... De slutade vara kannibaler ganska nyligen.

Grattis aven till Micke som lyckades bli forst till 30 nu i veckan. :-)
Hoppas du inte festar upp allt innan vi kommit hem, och att du sparat lite tarta.

Thursday, March 23, 2006

Uluru, a.k.a. Ayers Rock

Yepp, vi ar har. I mitten av ingenstans, bredvid en forbaskat stor rod sten.

Vi kan rapportera att det ar fullt gorbart att bestiga monoliten, dock sa kan man rakna med omma baktar och framfotter, for det ar brant. Valdigt brant.

Efter var strapats uppe pa stenen fick vi den briljanta iden att aven ga runt stenen.. 9,4 kilometer i 35 graders okenhetta var en mycket trevlig promenad. Rekommenderas varmt...

Imorgon ska vi aka ut till 'Olgas' och promenera en mil till i oknen.

Vi har lite idolbilder i vanlig ordning, men dom far ni se nar vi har kommit till Perth.

Oknen i sig ar grymt fascinerande, men jag (Marko) tycker att det mest fascinerande med hela det har stallet ar att vi ar i en valdigt marklig tidzon: GMT+9,5. Japp. Nio komma fem. Jag har varit i manga tidzoner, men aldrig i en "komma fem" tidzon. Mycket markligt. Men sa ar det ju Northern Territory, Australian Outback, sa det ar okej..

Manniskorna har i NT ar inte helt service minded. En crash course i trevlighet och artighet, samt en introduktionskurs i turism kanske vore pa sin plats.

Hos en researrangor:
-Hi, we would like to take a tour to Uluru.
-Ok.
-So... what tours do you have
-Oh, there are plenty.
-Like..
-I'm not allowed to recommend any.
-But could you tell us what the tours are?
-No, not really.
(forvanad tystnad)
.. och sa fortsatte diskussionen. Trots vara forsok till oppna fragor mottes vi av total likgiltighet. Mycket markligt.

En stund senare (efter att vi har last i princip alla femtielva brochyrer):
-So we would like to book the Olgas sunrise tour.
-Ok. Which track?
-We were thinking about the longer one, the Valley of the Winds. Do you know which track is the best?
(Tourguiden hojer pa ogonbrynen)
-I can't tell you that, that would be my personal preference.
-But what if we have exactly the same preference as you, which one would we take?
-The shorter one, I'm not very energetic. I have only done that walk myself.
-But do you know anything about the longer track?
-Not really, only what I've heard.
(Tystnad, vi avvaktar vidare utveckling men ingen verkar komma)
-...and that is?
-Oh, that it is very streneous.
-Oh?
-But it's supposed to be really good.
-Right...

Och sa fortsatte det, vi verkade vara ett hogst ovalkommet avbrott i hennes dagliga rutin som verkade vara att inte gora sa mycket forutom att sitta bakom disken hos en researrangor och se uttrakad ut....

Sedan undersokte vi mojligheten att hyra en bil for att ta oss en titt pa oknen sjalva. Den vanliga damen hos hyrbilsfirman fick researrangoren att framsta som en sprudlande informationskalla pa sitt allra basta humor. Josses, vad ar det for fel pa manniskorna har? For mycket sol kanske?

Anyway, nu ar det dags att grilla kanguru, krokodil och emu, sa vi far avbryta har.

Vi hors fran Perth igen!

Tuesday, March 21, 2006

Larry, Wati och ovriga cykloner

Bula!

Sa nu sitter vi har i Brisbane, i telefonko hos Qantas for att boka om vara flyg... igen...

Som vissa av er har undrat sa ar svaret ja, vi har noterat att det drog in en liten kategori-5 cyklon vid Innisfail/Cairns och rev det mesta i sin vag. Faktiskt den varsta cyklonen i australien pa 35 ar, den forra jamnade Darwin med marken pa juldagen runt 1970, och Larry gjorde sitt basta med Cairns...

Queensland Weather

Det hade troligtvis funkat att ta oss uppfor kusten till Mackay/Airlie Beach och vanta att vagarna till Cairns rensas, om det inte vore for den andra cyklonen - Wati - som lurar strax syd-ost om Larry. Aven om den "bara" ar en kategori-3 cyklon, sa forutsatter vi - utan att narmare undersoka saken - att en 3 dagars segling i en kategori-3 cyklon *inte* ar vard 2000 SEK per skalle.

Och att sen sta i Mackay (in the middle of nowhere) med dryga 600km till Cairns flyplats genom avstangda vagar vore inte sa bra heller.

Sa planen har andrats. Imorgon 06:30 lyfter vi mot Ayers Rock, och sedan kommer vi att hanga 5 dagar i Perth med omnejd innan det ar dags att flyga hem.

Until then!


Brisbane

G'Day!

Sa har vi anlant till Brisbane for slaktvisit #3; Denna gang var det Markos kusin Virve med man (Phil), dotter (Natasha), hund (Miles), katt (Dancey), hamster (Little Princess), fiskar (en heter Nemo - oklart vilken da alla ar likadana) och de obligatoriska huntsman-spindlarna (ej namngivna, kallas oftast for 'creepy bastard' alt. 'bloody spider') som stog vard for vistelsen.


Miles ar en valdigt matglad beagle som for det mesta ar forpassad till bakgarden for att han ater upp allt i sin vag. Dock lyckas han standigt overlista husse och matte och lyckas ta sej in i huset och komma over saker som ser atbart ut. En kvall lyckades Miles ta sej in i garaget genom en "obevakad" dorr. Sen drog han upp gliddorren med nosen och tog sej in i huset, endast for att snabbt bli utkord igen. Dock kom Jonas och rapporterade att han hunnit glufsa i sej kattens mat i garaget innan han gick in i huset pa vidare jakt. En annan gang rakade Jonas halla halva portionen av torrfodret i vattenskalen, varpa Miles holl pa att drunkna nar han fiskade efter bitarna i botten av skalen. Mycket roande.

Sa vad har hant sen sist? Jo, vi har surfat i Byron Bay - valdigt roligt, men jakligt jobbigt. Kanns som om det ar mycket jobb (paddla igenom vagorna) for lite surf, men nu har man testat det ocksa.

Annars har vi bara provlegat de olika stranderna i Byron Bay. Den sista dagen blev Marko anfallen av en ensam karlekskrank blue bottle som ville kramas lite. Typiskt jobbigt.

Denna skylt var forresten uppsatt pa stranden dar vi boogie boardade forsta dagen. Dock inte vid den stigen som vi tog ner till stranden...

I Byron Bay bodde vi pa Belongil Beach House, och upptackte snart att vi inte var de enda djuren som gillade stallet. Har ar nagra av vara narmaste grannar.


Vi hittade ocksa hippies:arna till slut. Fast vi tror bada att dessa gentlemen snarare faller under kategorin 'uppmarksamhetssokande posers' an riktiga hippies.


Val i Brisbane pinnade vi ivag till Australia Zoo for att se galningen Steve Irwin in action med krokodilen Aggro. Tyvarr sa var Steve pa uppdrag i norra djungeln, men vi sag Aggro.. tror vi.. det var iaf ett par lomska ogon som glodde pa oss fran krokodildammen i vantan pa lunch (= oss).


Vi traskade runt ett tag innan det blev dags att ta plats i 'Crocoseum' for att se lite live action med forhoppning om att en eller tva skotare skulle raka illa ut. Ibland var det nara och det sag ut som att krokodilerna skulle ga segrande ur gladiator duellen, men tillslut sa vann skotarna.. krokodilerna fick iofs mat, sa alla var val glada i slutandan.


Zoot hade manga intressanta djur, har ar en 180 ar gammal 'giant tortoise' som vara favorit kapten Cook-himslef tog med till england ar 1850.


Sedan sa fick vi syn pa en komodo varan ocksa, ganska spektakulart.. det skulle vara roligt att se en matnings-show med den har bjassen..



Dagen efter zoo:t kollade vi in Brisbane och gick loss med spenderar-byxorna pa.. manga trevliga affarer och en allmant trevlig atmosfar i staden.

Marko hittade ett par nya sneakers, sa de gamla aeroguard och blodigels-rest indrankta nike-mockasinerna fick en valfortjant viloplats i skuggan av en maktig eukalyptus. RIP, and thanks for the mileage!


Igar checkade vi Surfers Paradise, nagra mil soder om Brisbane. En ganska bisarr konstruktion som for tankarna till de bilder man har sett fran inledningssekvensen till Miami Vice. Precis som Miami Vice sa var musiken som spelades fran 80-talet.


Vi testade sa klart stranden, men det blaste lite for mycket sa vi drog oss tillbaka efter ett dopp och installerade oss pa en uteservering med utsikt.

Vi fick se det nagot lattkladda 'Metermaids' strutta omkring pa gatan. Tydligen ar deras uppgift att fylla pa pengar i parkeringsautomater dar tiden har gatt ut. En mycket nobel uppgift.
Vi fragade en lokal formaga vem det ar som star for pengarna till Metermaids, och han sa att det var kommunen. Annu konstigare! Varfor ha parkeringsautomater overhuvudtaget i safall?



Har ar en annan skon grej, dock inte specifik for Surfers Paradise pa nagot satt - en drive-through bottle shop!
Va, vilken grej! Samtidigt som det rullar reklam pa teve for att anvanda sakerhetsbalte, inte dricka alkohol och kora, samt regler for hur man signallerar i en rondell, sa ar staderna overfulla med drive-through sprit butiker. Vi har inte testat, men jag ar saker pa att man kan kopa kapsyloppnare ocksa (for den importerade fin-olen som inte har skruvkapsyl).


Fantastiskt fascinerande.

Until then!



Tuesday, March 14, 2006

Byron Bay

G'Day Mates!

Medans ni sov sa svalde vi minst 3 liter havsvatten var, och drog upp ett orakneligt antal skrubbsar med god hjalp av vara Boogie Boards och 2 meter hoga vagor.. men mer om det sen!

De tva kvarvarande musketorerna har alltsa anlant till Byron Bay, detta mekka for nyrika aussies och overvintrande hippies fran 70-talet (nej, det inkluderar inte oss).

Vi vet inte riktigt vad vi forvantade oss, men det var inte som vi trodde... does that make sense? Det ar som en Snaeck-strand (den pa Gotland) pa stereoider blandat med en tvattakta turistfalla, fast jakligt nice anda...

Hur som helst, pa vagen hit - efter att Eva lamnade oss - sa hann vi med ett 4-dagars stopp i Nambucca Heads hos Markos morbror Urpo och hans fru Eila. Toppen!! Vilken lyx att fa ett eget rum och hemlagad mat i drivor.

Det enda lilla abret var att det fanns en hel del kryp i Nambucca... Urpo visade oss glatt en brutalt hemsk Huntsman-spindel som tydligen inte vaver nat, utan springer ikapp sitt byte... det kan ge er en aning om hur snabbt den kutar ner i byxorna pa en intet ont anande svenne... Har ar dock en idolbild pa en av husets tva stammisar, som vi efter mycket nervost och noggrant studerande vagade narma oss tillrackligt for att fa en bild... observera dock att av sakerhetsskal sa ar fingret 50cm fran spindeln...


Uber-Urpo, 65 ar snart (eller redan?), drog med oss pa hiking i Never-Never regnskogen (ja, den heter sa) med tillhorande klattring pa hala klippor till vattenfalls-baden. Dock sa var det ingen som rakade beratta for oss att skogen bokstavligt talat kryllade med blodiglar som lag pa stigarna (!!) och bara langtade efter lite svenskt lammkott.


Urpo gick i sandaler, troligtvis van efter dryga 30 ar i bushen, medans Jonas och Marko utforde en rituell dans var femtionde meter och sprayade det giftigaste som fanns att uppbringa i ryggsacken pa de forbaskade blodiglarna. Trots var blodigel-kontroll, utford med militar disciplin och svensk ingenjors-precision, sa lyckades ett par jaklar att bita sig igenom strumporna och lemlasta oss stackars turister. Dock sa kandes det battre nar vi kom fram och Urpo plockade ut i genomsnitt 3 iglar mellan varje ta... skrattar bast som skrattar sist! Det vred sej lite i magen nar Urpo stod och grillade medans det rann blod nerfor fotterna pa honom.

Urpos fru Eila foreslog snallt att vi kunde ta pa oss strumpbyxor som skydd, men dar nagonstans lag gransen mellan manlighet och avsky for ackliga blodsugande djur...



Vattenfallen var varda modan, det var drygt 1,5 timmar tur och retur nedfor berget, och gosse vad vi blev belonade! Det hade regnat rejalt i omradet veckan innan vi kom, och enligt de gamla gubbarna i byn sa hade det inte varit sa mycket vatten i floderna i manna-minne.



(om ni tittar noga sa kan ni se Marko nere i bild, lite till vanster om mitten...)

Dock sa gjorde denna vatten mangd den tilltankta poolen helt obrukbar, men modernatur kompenserade for blodiglarna och hade ordnat en helt ny bassang som vi kanske var de forsta som badade i.
Kallt som tusan, men helt outstanding!



Efter badet var det klattring upp, vilket innebar svett och langtan efter ett nytt bad ganska omgaende. Vi hittade det andra vattenfallet, och oh boy! (fotnot: Ni som var med pa vandringen fran Riksgransen och brot tanaglar och skar upp diverse kroppsdelar i glaciarforsen vet den sanna definitionen pa kallt vatten..) Detta var ganska kallt... Marko var nere forst och doppade modigt tarna i vattnet och ryggade tillbaka som en skadad hund, bara for att se bush-Urpo gora arets magplask i vattnet... Det var bara att bita ihop och hoppa i!


Vi hann aven med en slaktvisit (Anna-Liisa: detta far du aldrig beratta) till min kusin vid Coffs Harbour som jag inte ens visste om att jag hade... med 9 morbroder och en moster kanner jag mig ursaktad, men lite koll borde man ju iofs ha.


Hur som helst, Jukka med familj bjod pa en dunder BBQ, Jonas och Urpo drog ivag pa mountainbikes - guidade av familjens 6-ariga djungelguide, tillika cykelfantom, Michael. Det visade sig dock i skogen att han inte kunde sin bush tillrackligt val, men allihopa hittade hem tillslut.

Medans vi satt och sippade folkol pa verandan fick vi besok av vara hoppande vanner ur bushen. Dessa sag inte sa snalla ut som dom pa zoo:t sa det blev inget klapp och matande..

Daremot sa verkade Jukkas tva Shefford-terriers (sp?) makta sugna pa en bit kanguru-rumpstek. (vi lyckades fanga en pa bild efter att dom sprungit sig trotta..)


Efter att ha turnerat Nambuccas sista, och kanske Australiens tommaste, strand med potatismjols-sand (det knarrade nar man gick) sa sa vi adjo tidigt imorse till familjen Ylinen och for norrut med Grayhound's troligtvis sunkigaste buss.
Bussens sista rader var mer eller mindre drankta av ett lackande AC-aggregat pa busstaket. Till var stora skadegladje (den enda sanna gladjen) observerade vi hur en stackars liten Japansk tjej, 2 rader framfor till hoger om oss, blev uppvackt vid 06.15-rycket av vad som bast kan beskrivas som en hink med vatten i ansiktet som orsakades av en kraftig hogersvang och hastig inbromsning i nedforsbacke. Mycket roligt for oss, inte sa kul for henne, men hon tog det med ro, som bara Japaner kan gora.

Sa vi anlande som sagt till Byron Bay, dock drygt 2 timmar fore Grayhounds tidtabell (med en buss som forovrigt lamnade hallplatsen 45 innan utsatt tid).

Vi slosade inte manga minuter pa att hitta hostel, bokade rum, slangde in vaskorna, smetade in SPF30+ av gammal vana, letade reda pa hostellets gratis boogie boards och joggade over vagen ner pa stranden och in i vagorna... and the rest is, as they say, history...

Byron Bay behover helt klart utforskas noggrannare, bade dag- och nattetid.


Until then!

Tuesday, March 07, 2006

Sydney

Tjao!

Efter att sista kvallen i Christchurch lyckats hitta riktigt god Nya Zeelandsk ol styrde vi kosan till Australien och Sydney. Pa flygplatsen forsokte vi ringa runt till lite vandrarhem men alla var fulla. Nan vandrarhemspersonal sa att Mardi Gras pagick. Marko sa "Mardi What?". Det visade sej att vi hade landat vi mitt i pagaende Gay and Lesbian Mardi Gras-festligheter. Till slut fann vi nagra halvsunkiga sangplatser i Kings Cross (vi bytte senare till ett fraschare svenskagt hostel rakt over gatan).

Lordagen borjade vi med en vandring genom Botaniska tradgarden fram till Operahuset. Impressiv, men Jonas undrar varfor de gjorde grunden diarrebrun.




Eftermiddagen och kvallen agnades at Mardi Gras-firandet. En maffig och lang parad tagade genom staden efter morkrets inbrott. Svenskt naringsliv fanns ocksa representerat.


Avslutningsvis sprang vi pa Ida pa puben. Formodligen den enda person Jonas kanner som ar i Australien. Konstigt, men kul.


Sondag gick vi pa marknad i the Rocks, kopte varsin Didgeridoo och tog med dem pa akvariet. Personalen log lite nar vi bad dom ta hand om instrumenten. Turister... Akvariet var ett coolt stalle!


Pa mandagen tog vi farjan till Manly, la oss pa beachen och testade vagorna i tasmanska havet - innan Blue Bottles markerade revir och fick upp oss pa stranden.



Kvallen spenderade vi hos Evas kusin Hasse och hans familj. Dar bjods vi pa en mycket god BBQ.


Tisdag morgon steg vi upp tidigt - for tidigt sa vi fick ga och lagga oss en stund igen innan vi aterigen steg upp innan soluppgangen. Med en hyrbil (en tyst en med ork och ordentliga bromsar) akte vi pa en dagstur till Blue Mountains och Featherdale, halsade pa nagra kangurur och de tre systrarna.


Idag ska vi kolla in Bondi innan Eva maste lamna varmen och bege sig hemat mot vintern i Stockholm. Jonas och Marko ska stanna en natt eller tva till och frittera sig med de andra manliga paren i Sydney innan de hoppar pa en buss norrut mot Nambucca.

Until then!