Queenstown

Bula bula,

Vi har hangt i skrackens stad i 2 dar nu. Har kan man gora allt mojligt som kan resultera i brown-trousers-time... Vi hade en *valdigt* blot kvall i forrgar, sa igar hande inte mycket. Inget alls, faktiskt. Jo, vi gick pa KFC och at. Det lag narmast vart vandrarhem. Idag har vi klarat av en gondoltur uppfor en riktigt brant bergssluttning, och val daruppe tog vi ett par vandor i Luge-bilar.

Glaciarvandringen i Franz Josef var inte lika jobbigt fysiskt som vi hade befarat, men det tog desto mer pa psyket. Vi delades in i 2 grupper av guiderna, en jag-ar-pa-semester-grupp och en grupp med lite mer aventyrslust. Vi sallade oss till den senare efter ganska mycket velande. Sen bar det av uppfor glaciaren, ner i grottor, over glaciarsprickor och genom skrevor. Glaciar-apan till guide som gick forst stotte ur sej kommentarer som "This area is quite exposed, but it's really wicked", och "it's a really long fall, so you don't want to fall down there" (uttrycket "exposed" visade sej innebara 50-meter djupa sprickor pa bada sidor av en avsats).

Fyra kea-papegojor kom och stirrade pa oss och undrade antagligen varfor vi inte anvande vara vingar istf att klamra oss uppfor isvaggarna med skrack i vara blickar.

Efter att ha overlevt glaciaren tog vi ett par valfortjanta ol pa var favoritpub, och satt och gassade i solskenet. Guiderna sa att det regnar 265 dagar per ar (5 m nederbord i stan, 13 m pa glaciaren), sa vi hade onekligen flyt att det var bla himmel hela dagen. Visste ni forresten att det storsta vitloksbrodet i den sodra hemisfaren finns att kopa i Franz Josef?

(Marko hade ont i magen den kvallen)

Dagen efter pressade Marko 40 mil till Queenstown, via Wanaka dar vi gick vilse i den sodra hemisfarens (NZ verkar gilla sana rekord) storsta labyrint.

Sa nu hanger vi i Queenstown, i avvaktan pa at dra pa oss Rohirrim-munderingar och gallopera ut i Ithilien nedanfor Misty Mountains. Men mer om det i nasta blogg.

Until then.

Dagens (ok, forrgardagens) Lassie

Dagen da vi traffade Lassie!

Vi sprang pa Hans what-ever-the-heck-han-heter fran Nar o Fjarran pa TV4 vid Franz Josef for nagra dagar sen. Dom skulle tydligen gora ett reportage fran glaciaren...

Don't hold your breath folks!
Hasse hade ingen aning om vad varken Abel Tasman eller Tongariro Crossing var. Antingen har inte hans redaktion sett forsta uppslaget i Lonely Planet, eller sa ar Hasse trott pa att resa, men f0rtfarande het pa kandispremiarer pa stureplan. Whatever, go Hasse! Tur att att TV4 inte finansieras med tv-licenspengar......

Det ska bli kul att se 45 sekunders-inslaget om Nya Zeeland om ett halvar till ett ar (enligt kameramannen). Hasse sag forresten javligt tjurig ut hela dagen, tur att han hade med sig sin snus (btw, killen snusar ettan i tennisbolls-storlek).

Anyway. Det var var Lassie. Vi ar i Queenstown nu, bilder fran glaciaren kommer nar vi har nyktrat till.

Until then!

Franz Josef

Hej!

Idag tar vi det lugnt vid foten av Franz Josef glaciaren. Planen imorgon ar att klattra runt pa glaciaren en hel dag, sa vi passar pa att losa nagra sudoku och ta det allmant lugnt en dag.

Men just det, vi lovade ju att beratta om paddlingen..



Tva dagar i nationalparken Abel Tasman med kajak i guidad grupp. Guidad i detta fall innebar att guiden (Robbie) lagar maten, tillhandahaller sovsackar o talt (och alldeles for sma liggunderlag).

Har har vi en bild pa var taltplats, om det inte vore for puckelpisten som Marko la upp taltet i sa skulle han ocksa kunnat vara med pa bild.

Vi paddlade ut till "Seal Island" (a.k.a. Tonga Island) dar vi sag (och framforallt kande lukten av) en massa salar. Salungarna var lite for sma for att vaga sig ut till oss, men de iakttog oss med stor nyfikenhet.

Vi gjorde aven ett besok pa Sandfly Beach, vilket vi nu bittert angrar. Visste ni forresten att sandflugebett kliar i 3 dagar for att sedan svida i ett par till? Mycket intressant och typ exempel pa kunskap som man gott kunde ha last sig till och inte behovt erfara first hand sa att saga...

Tidvattenstrommarna ar valdigt starka, och det kombinerat med ett flodutlopp resulterar i en riktigt rolig rutschkana.


Vi besokte aven en grotta med lysmaskar och wetas (grashoppa korsad med kackerlacka pa steroider ar val den basta beskrivningen) och denna gang vagade sig till och med Jonas in i grottan.

Efter paddlingen (da det tidigare inlagget skrevs) sa gjorde vi ett arligt forsok att bli runda om fotterna pa det lokala olutbudet. Tyvarr sa orkade vi inte langre an sex pitchers och 5 toalett besok, sa vi gav upp.

Sedan var det dags for valar. Fran Kaikoura hoppade vi pa en toppmodern "Whale Watch" bat och borjade jaga kaskelottval. Och oj oj oj vad dom ar stora! Bilderna nedan ar inte sa representativa eftersom kaskelottvalarna ar som isberg, man ser bara en liten bit av dom, men det var valdigt haftigt att fa se dessa giganter IRL.

Vi lyckades aven smyga oss pa en sovande albatross (Wandering Albatross, for er ornitologer dar ute), som fick ett bryskt uppvaknande av stimmet med delfiner (Dusky Dolphins, for er marinbiologer dar ute) som foljde baten och lyckades skvatta vatten pa den stackars fageln som kanske precis hade landat efter en lang flygning fran Chile...

Efter valarna blev det dags att korsa on, vi hade ju sett soluppgangen i oster, sa vi rullade mot Westport for solnedgangen. Pa vagen stannade vi till i Hanmer Springs for ett bad, nagra ol och chaufforbyte.


Pa vagen till Franz Josef stannade vi till vid Pancake Rocks, men det var vid lagvatten sa vi fick inte se nagra vattenkaskader ur klipporna.

Nu ar vi alltsa i byn Franz Josef, och imorgon blir det glaciarvandring, men mer om det senare.

Until then!

South Island

Kia Ora, Bula, Moi, Hej und so weiter!

Vi ar nu pa den sodra on, pa vagen hit har vi gjort en massa skoj som ni kan lasa om nedan.

Vi har besokt Waitomo Caves (Marko o Eva), Jonas avbojde efter att ha hort om krypning i grottorna. Sledgingen blev det tyvarr inget av pga for hogt vattenstand i floden, och tur var val kanske det efter vad vi har hort om hur det gar till pa dessa sledgings.. men vi ska testa det senare, oroa er inte. Fullt dokument med bilder pa blamarken kommer att publiceras.

Som ni ser sa sag vi inte sa sexiga ut nere i grottan, men det var ganska morkt sa det gjorde inte sa mycket.

Vi har ocksa besokt Wai-O-Tapu och spanat in gejsern Lady Knox och kollat pa diverse bubblande gropar och stinkande polar.

For att balansera allt sa overdoserade vi pa Maori kultur en helkvall med danser och mat, mycket intressant fast aningen tillgjort, hur som helst sa blir betyget tummen upp for det.

For att blidka Pappa Kais onskemal om motion sa tog vi en rask promenad pa 18 km (8 timmar) over Tongariro passet dar vi passade (haha) pa att spana in Mount Doom (aka Mt. Ngauruhoe) pa nara hall.

Efter det anlande vi aningen morbultade till Wellington dar vi kulturerade vidare en halv dag pa Te Papa museet och besokte Wellingtons botaniska tradgard.

Har ar en ros till alla er som inte fick nagon (inte Joanna da..) Passande nog sa heter denna "Valentine's Heart".

Egentligen skulle ni ha fatt denna blogg redan i torsdags, men datorn strulade, och vi hann inte klart. Nu har vi just kommit tillbaka fran en tvadagars kajaktur i Abel Tasman. Men mer om det och vart nasta aventyr med kaskelotterna i nasta blogg.

Until then

So Long!

Northland

Bula och halsningar fran Rotorua!

1300 km efter Auckland har vi anlant till Rotorua dar vi har tankt hanga ett tag och gora dagsutflykter, men mer om det senare...

I Auckland hittade vi till slut en trevlig bil som omedelbart fick smeknamnet Anjin-san 2.

Den ser inte mycket ut for varlden, och utseendet bedrar inte heller. Det ar knappt sa man kommer forbi lastbilarna i uppforsbackarna.


Hur som helst, forsta etappen tog oss till Kauri Forest, dar vi sag trad. Japp. Ni har last om det forut. Vi har sett trad forut, och vi fortsatter att se dom. Inte lika hoga som i Sequoia, men kanske tjockare.

Vi sag aven ormbunkar. Manga och stora. Vissa skulle havda att det ar ormbunkstrad, medans andra havdar att ormbunkar inte kan vara trad. Detta kommer nog att diskuteras hela vagen till Singapore.


Efter detta akte vi vidare norrut och kom till Paihia, testade nagra strander, irrade pa tillsynes oandliga grusvagar, och akte vidare. Vi lyckades namligen boka plats pa en dykbat ut till Poor Knights Islands, Marko gjorde tva dyk och Jonas och Eva snorklade runt.

Poor Knights ar rankad topp-10 i varlden pa dive sites, sa naturligtvis var jag (Marko) valdigt forvantansfull infor dykningen. Och visst var den bra. Faktiskt jakligt bra, fast inte pa samma satt som varma vatten. Det var drygt 20 grader i vattnet, forvisso bra sikt, men anda.. 20 grader ar inte direkt bad-temperatur for en kruka som jag. Tur att man fick en heldrakt att se sexig ut i. Idolbild for folket:



Efter dykning och snorkling var det saklart relax pa dack som gallde, och som vanligt sken solen pa oss har nere i varmen.

Efter dykningen gav vi oss av pa en riktig maratonkorning. Det var ocksa forsta gangen som det var Jonas tur att torka vindrutan i varje rondell (vilket Marko till sitt stora fortret inte lyckades fanga pa bild.. rent statistiskt sett sa borde det inte ha varit nagra problem, men sa ar det ibland..)

Vi kom fram sent pa kvallen till en liten byhala som heter Thames. Det var bara tva stallen som var oppna, ett backpacker stalle, och ett hotell. Ingen svarade pa backpacker stallet sa vi tog in pa hotellet, bara for att hitta backpacker stallets managers supandes i baren. Naval, priserna var ganska lika sa vi slog till pa ett rum med tre singel baddar. Efter mycket letande sa fanns dock inte rummets nyckel att finna nagonstans, sa vi fick ett annat rum med en enkel- och en dubbelsang 5$ billigare. Vilket kap! Som tur var sa ingick tegelstenen i hyran.

Det var en grym sten, sax, pase turnering som avgjorde baddplaceringen, Jonas och Marko brakar fortfarande om vem som egentligen forlorade, men Eva vann.. sa det gor val inte sa mycket. Vi hade ju tegelstenen. Vad mer behovs for en god natts somn?

Efter denna underbara visit i metropolen Thames sa pinnade vi vidare till Hot Water Beach dar vi nastan brande fossingarna i det varma vattnet. Ett mycket markligt stalle.

Stranden var valdigt bra, sarskilt vagorna i den forbjudna zonen dar man tydligen inte fick bada. Naja. Kul var det i alla fall.

Efter detta rullade vi vidare mot Rotorua, med ett kort stopp i NZ:s surfar hang-out #1, Mount Maunganui, och provade stranden. En mycket trevlig strand det med, solen gor ju sitt som sagt.

Efter det var det raka vagen, via Hobbiton, till Rotorua. Har ar en idolbild fran Jonas till Fredrik. Puss o kram!

Nu har vi som sagt anlant till Rotorua, pa schemat finns grottaventyr i Waitomo Caves, forsranning med bodyboard (typ), geiser span, Maori kvall, vandring i Mount Doom, med mera. Nya inlagg foljer. Tills dess kanske ni kan klargora nagot for oss: Om man tar en svensk kompass ner till Nya Zeeland, pekar norrpilen mot norr eller soder? Och at vilket hall ska vattnet i handfatet rotera nar det toms egentligen? Utforliga svar belonas.

Medans ni funderar sa kan ni njuta av dessa skyltar.

Se upp med var ni tvattar handerna dar hemma! Until then.

Auckland

Bula!

(* Edit note - Det ar nagot struligt med formateringen sa att bilderna hamnar lite snett och sa, men ni far ha overseende med det tillsvidare *)

Sa har de tre musketorerna samlats till slut. Eva anlande enligt plan, piggare an forvantat.

Vi blev sa himla glada av att ha nagon annan att prata med an varandra sa vi var tvungna att fira det ordentligt. Vi tvingade aven med Asa fran Sumpan som rakade lara kanna Eva pa planet...

(ni som ar skarpsynta kan faktiskt se vad klockan var da bilden ovan togs.. Efter det slog Sonyns filter for ljusskygga aktiviteter till igen. Sorry Danne.)

Idag var tempot betydligt lugnare, och vi agnade storsta delen av dagen till att kurera huvudvark och att leta hyrbil.

Vi hann ocksa med en runda upp i Sky Tower.. duktigt hogt och riktigt laskigt.

Se bara pa dom har tva modiga killarna pa 210 meters hojd.

Hissen var snabb, men det fanns nagra som tog en snabbare vag ner, i sann NZ-anda.



Imorgon bar det av norrut, forhoppningsvis sa finns det plats hos dykcentren vid Poor Knight's Islands for dykningen lar vara nagot i hastvag.

Vi hamnade forresten mitt i en demonstration idag dar ett antal hundra hyfsat upprorda muslimer skanderade for att man skulle visa respekt for profeten Muhammed.
Om jag skulle vara en Dansk(?) serie-tecknare sa skulle jag vara lite orolig nu...

Val mott!

Bula Fiji!

Hej vanner!

Vi har varit pa Fiji. Faktum ar att vi fortfarand ar det, men detta ar var sista dag. Vi ar pa den stora on Viti Levu i en liten byhala som heter Nadi, nara flygplatsen. Kan bara konstatera att det har varit helt outstanding.


Sa. Vad har vi gjort..? Tja, vi har badat, solat, snorklat, dykt, druckit kava, dansat, varit pa gudstjanst, irrat i djungeln.. tja.. mer om det nedanfor;

Efter en valdigt lang (och ganska skakig) flight fran Los Angeles sa kom vi till slut till Fiji, 05.15 lokal tid. Varme-chocken var omedelbar och jeansen fick snabbt ge vika for shorts. Vi hade bokat en upphamtning fran flygplatsen, sa vi irrade ut for att leta efter denna buss. Efter lite kaos med vanstertrafik och olika goda rad sa kom vi till slut var buss och vi skeppades snabbt ut till marinan for vidare transport ut till Yasawa oarna.











Det var den gula baten ovanfor som vi akte med, Yasawa Flyer, en riktigt trevlig jet-katamaran med kafeteria och en oandlig serie av "Wow!" och "Kolla dar!" ogonblick pa vagen ut. Har ar nagra.












Forsta anhalt var on Nacula, dar vi bodde pa Oarsman Bay resort i 3 dagar. efter det akte vi vidare till Naviti dar vi bodde pa Manta Ray resort i 2 dagar, och till slut hamnade vi pa Waya dar vi bodde pa Octopus resort i 7 dagar. For er som har hittat hit pa nagon slumpmassig Google-sokning sa kan vi tipsa om att ju langre soderut man ar pa Yasawa oarna, desto hogre ar kvaliten pa allt. Oarsman var fint, men efter att ha sett Manta Ray och efter det Octopus, sa bleknar Oarsman i jamforelse.
Naval, tillbaka till var story...

Fran Oarsman var vi och besokte en by som ligger pa samma o som resorten.












Val i byn blev vi pa nagot oforklarligt satt inlurade i Metodistkyrkan for att vara med pa en gudstjanst som var nagot langre an vad vi trodde... Eftersom vi hade hedersplatserna langst fram till vanster sa kunde vi inte smita ut heller, men som ni ser sa var det inte bara vi som tyckte att predikan pa Fijianska i kombination med 35 gradig varme och 99% luftfuktighet ar sovande..











Om ni tittar noga sa ser ni pa bilden till hoger, bakom den sovande gossen, kyrkans alledeles egna ordningsman. Till hoger om honom skymtar ni aven det avbrutna fiskespo som han, med stor framgang, anvande for att pakalla pojkarnas uppmarksamhet.. nagot som den sovande gossen snart skulle erfara...

Medans Marko var och dok sa klattrade Jonas upp pa den lilla kullen (som han kallar Mount Fiji) slogs med fladdermoss, grashoppor och svalor pa sin vag genom djungeln, allt bara for att ge er dessa bilder.











Vi var ocksa med i en Kava ceremoni (sla upp Fiji och Kava for att lasa mer, men var sammanfattning ar att det ser ut som vatten ur en lerpol, smakar jord och ger knappt nagon effekt forutom domnad tunga och pataglig kissnodighet), vi fick ocksa se en uppvisning av Fijianska danser och blev ocksa sjalva indragna i kalabaliken.

























Vi har saklart solat och badat lite ocksa. Har ar en idolbild pa Jonas nar han forsoker undvika vagorna.












Och nar vi inte jagade krabbor med var favorithund (nedan) sa svalkade vi oss med diverse kylda drycker och tog det bara lugnt i storsta allmanhet.













Det var allt for denna gang. Imorgon aker vi till Nya Zeeland och sluter upp med Eva en dag senare. (Eva: Ta med snus!!!).

Until then...