San Fran und so weiter

Ok. Vi lovade en update efter Fresno, och har kommer den.
Som vanligt har vi haft problem med att fa tag pa en dator som vi kan koppla in kameran pa, men antligen, i San Luis Obispo, 500 miles och 5 dagar senare...
Here we go!

Vi rullade in i San Francisco soderifran efter att, som vanligt, ha tagit "the scenic route" genom staden vars namn vi har glomt men som vi for alltid kommer att minnas som "de oandliga apelsinlundarnas stad".

Val i San Francisco blev de osannolikt branta backarna nagot av en overraskning, samtidigt som Jonas upptackte automatladans valsignelse. Broms- och vaxellade-affarer maste ga lika bra har som sangar och enarmade banditer i Vegas.
Vi hittade efter lite letande ett lagom svettigt (faktiskt iskallt..) motell i hornet av Van Ness och Broadway. Lagom nara till allt.

Sa vad gjorde vi i S.F. - tja - vi gick.. och gick.. och efter att vi trottnade pa att ga sa kopte vi ett busskort och akte buss och sparvagn kors o tvars over Bay-omradet dar vi huserade.
Vi sonderade barutbudet noggrannt (efter att forst visuellt inspekterat efter pride-flaggor, och audiellt efter den beromda valsen fran polisskolan 3) och fann till var stora belatelse ett gedigegt utbud pa Polk street, pa krypavstand fran motellet. Bland annat rockbaren Hemlock som vi skulle vilja se hemma i Stockholm....



Vi hann ocksa med en svang till en Comedy Club nere i Financial District, och trots slangen och mumlandet av vissa upptradande sa var det riktigt riktigt roligt, och en skon kontrast till bibel-propagandan pa teve att hora fler F-words per minut an vad Reverend Johnson levererar 10:00 varje morgon pa The Bible Channel.

Vi var saklart ocksa ute pa Alcatraz. Traskade pa Fishermans Wharf och gick Market street fran pirerna tills det blev riktigt otrevligt med alla crack-dealers uppe vid 4th Street. (Nej, det finns inga bilder darifran..)













Aven ett tack har till Joel som tipsade om Citrus Club pa Haight street. Aven om vi var matta nar vi antligen kom dit, sa var omradet helt outstanding. Dar har sodermalmarna nagot kvar att jobba pa.

Underbart ar kort, och snart sa var det aven dags for oss att lamna denna otroligt trevliga stad (fast Londons Chinatown ar fortfarande den maktigaste..). Efter 4 skona dagar utan bil (och med desto mer bira) sa fick Pontiacen visa vad den kunde leverera pa Highway 1 South.



Next stop Santa Cruz - for arstiden en ganska somnig stad, fastan vattnet kryllade av surfare och det spelades beach volley pa stranderna, sa lyste turisterna (och aktiviteten) med sin franvaro. Vi lyckades dock att hitta riktigt god pasta efter 2 veckors abstinens, och i var iver att fira detta sa gick vi till narmaste supermarket for att kopa nagra ol och lite snacks... Dom av var forvaning nar affaren inte ens hade Coca Cola.. "We've got happy Coola, it's almost the same." .. Hittade denna "Coola" pa hyllan och noterade att den hade en soja-bas. Varningsklockorna borjade
ringa lite dovt, och vi borjade leta efter chips..... Ojne vojne! Det basta vi kunde uppbringa var nagra bakade snacks med "33% less fat" (och 95% less taste), sa lite nedslagna begav vi oss mot kassan med vart 6-pack Beck's och denna miserabla skymf mot allt vad snacks heter.
Bredvid oss i kassan star en kille med - jag skamtar inte - en arsforbrukning av gronsaker.. (iaf enligt vara matt..)
Det visade sig att vi hade hamnat i en super halsokost supermarket och Jonas fick sannerligen vad han fortjanade i form av nedsattande blickar fran kassorskan...



Efter Santa Cruz sa bilade vi vidare soderut, svangde forbi Carmel (dar Clintan var borgmastare) - precis bredvid Pebble Beach - och upplevde hur rika manniskor gor av med pengar.. hur dom verkligen maste kampa for att gora av med alla sina pengar.. som Jonas sa "till och med traden ser lyxiga ut". Det var sannerligen en liten idyll, och visst vore det trevligt att bo dar..
Anywho, vi bilade vidare och kom till en strand som.. ja.. beboddes av "elephant seals" .. sjolejon antar vi att det heter.. hur som helst. Stora och feta.. i mangder.. Har till hoger ar var favorit som snabbt fick ett passande smeknamn.


Nu har vi da kommit fram till San Luis Obispo, och imorgon blir det Santa Barbara, och efter det L.A. och flyget till Fiji!

Until then!

Bowling for Fresno

Gardagens biltur var tankt att innehalla Sequoia National Park, Yosemite National Park och sedan rulla in i San Francisco pa kvallskvisten. Det visade sej vara for jobbigt sa vi drog och bowlade i Fresno istallet.


Sequoia ar en stor skog pa 2000 m hojd uppe i Sierra Nevada. Fullt med vandringsleder, svartbjornar, hjortar och grymt vacker natur. Vi borjade langsamt klattra uppfor bergen med var trofasta karra, och njot av landskapet.




Nar vi korde runt en krok upptackte Jonas en "satans stor sten" hogt upp i bergen. Vi tankte att det inte borde vara sa svart att ta sej dit sa vi akte upp med bilen sa langt det gick, parkerade och borjade ga mot stenen. Vi blev varnade om svartbjornar, hjortar och atmosfariska storningar, men vi samlade mod och fortsatte.








Snart sa sag vi inte skogen for alla traden, och visste varken ut eller in - hur i hela friden skulle vi komma igenom detta? Vagen var lang och krokig och till slut var Jonas tvungen att rasta kotten.




Trots motgangar och uppforsbackar sa fortsatte vi den langa farden, nar vi helt plotsligt hor ett brak i skogen, obehagligt nara oss. For Jonas skull var det en himla tur att han hade hunnit rasta kotten. Vad Marko gjorde fortaljer inte historien...

Om var hjalte Steve Irwin hade varit med oss sa hade han sagt "This is veeeeery dangerous" .. vi tyckte oss faktiskt hora honom ropa det i fjarran, eller var det mahanda fran andra sidan, sa vi beslot oss for att raskt korrigera var kurs pa vag mot toppen, samtidigt som vi kontrollerade fickorna efter eventuell mat som en bjorn skulle uppskatta.

Inte langt efter det sa prasslar det i buskarna igen, och vi borjar vid det har laget bli lite trotta pa det, men denna herre var ytterst bestamd, sa vi fick helt enkelt andra kurs igen.


Efter detta sista hinder (ja - vi motte alla dom pa vagen ner igen, fast denna gang hade dom 5 bjornarna forsokt anlagga ett bakhall i traden, men tack vare manga timmars BF2 sa upptackte vi dessa bjornar i god tid...) sa borjade det ga uppat.. uppat, uppat och uppat tills mjolksyran holl pa att frata igenom laren, och lungorna kollapsa av tunn luft, men till slut sa kom vi fram. Dit. Till toppen av den dar forbaskade stenen... ENJOY!


Det sas en gang pa vag upp pa Kebnekaise att man bara halkar en gang uppe pa toppen. Det samma skulle utan overdrift kunna sagas om denna monolit. Trots skyddsracke den varsta biten sa var det inte helt utan obehag som vi klattrade upp. Men det var vart det. En klar dag kan man tydligen se over 100 miles (till Stilla Havet) fran denna punkt. Liknande statements har ocksa sagts pa Kebnekaise, men denna gang tappade ingen glasogonen. Ar det forresten nagon som vet hur lang tid det tar for moder jord att bryta ner ett par glasogon - antagligen plastglas och metall-bage?
Ok. Las om det har: http://members.chello.se/vardagsdramatik/
Det ar nagot med dessa forbaskade berg och kullar..

Anywho - Resan tillbaka ner fran bergen forflot handelselost, valdigt morkt, valdigt slingriga vagar och valdigt lite trafik... och tja, kvallen har ni ju redan last om, i sann Pulp Fiction anda.

Nu ar det snart 11:00 och det ar dags att fortsatta mot S.F.
Denna gang blir det inga garantier, men det ar ditat vi ar pa vag.

Och bowlingen undrar ni saklart over! Jo - Jonas vann totalt sett, medans Marko hade hogsta serien (157).
Masterskapet fortsatter, soon in a country near you!

*blip*

Greetings from Bakersfield

Halloj alla!

Halsningar fran Bakersfield - in the middle of nowhere, on the road to somewhere.




Ni far forsoka tolka in alla svenska tecken pa dess ratta plats eftersom denna abc-80 till PC inte ens later mig ha svenskt tangentbords-layout...


Vi landade i ett ovanligt varmt Los Angeles, temperaturen var upp mot 30.
Storsta delen av dagen spenderade vi pa Santa Monica & Venice beach.
Bilden till hoger visar oss leende som sma barn innan den fruktansvarda vagen svepte in och blotte ner Markos byxor till knana. Naval, i 30 grader och solsken sa gor det inte sa mycket.. mer an att det var lite pinsamt turistigt att inte fatta att se upp med det. Vi spanade in en hel del original, en favorit var killen som satt och hojtade "Will work for $2 or pot, I prefer pot because it smells better."
Ett annat original har ni nedanfor + en fin restaurang...



Efter att byxorna hade torkat tillrackligt for att visas upp bland fint folk sa kollade vi in Hollywood, Westwood, Beverly Hills, Mullholland Drive och hela rasket utan att bli alltfor imponerade. Det var lite same-same but different overallt. Dock har vi nagra favoriter att bjuda pa. Jonas lycka var total nar denna kandis avtryck gick att hitta pa Walk Of Fame.




2 natter senare lamnade vi L.A. for Las Vegas.. oj oj oj vilken kalabalik i stan. Vi har en business plan - Jonas ska salja sangar och jag ska salja enarmade banditer.. det verkar det finnas gott om i denna stad och det borde finnas utrymme for fler aktorer pa den marknaden..

Vi bodde pa Luxor efter tips fran coachen (Martin & Lajos), ett riktigt bisarrt stort hotell (www.luxor.com).. Tog en svang till poker bordet och blev snabbt ranade pa $30 var. Jonas klarade sig kvar nagra omgangar mer an mig, men det var nog bara tur... Dock sa vann jag den stora Las Vegas duellen efter att ha klippt 2 stycken death-star triple bonus i rad, och vann hela $12,65 pa en satsad dollar... Resultat av var gambling:
Jonas: -$33
Marko: -$19,35

Som ni ser sa ar vi inga storspelare, men det fanns mycket annat kul att se och gora i Vegas. Vi flog bland annat helikopter over Hoover Dam och Grand Canyon, med landning i Grand Canyon.. det var *helt* okej...











Efter Vegas drog vi norrut och korde igenom Valley of Death, kollade in sand-dynerna och de ganska spektakulara klipporna.


Nu ar vi Bakersfield dar vi sov over och festade pa Logan's Roadhouse.. inte riktigt lika ballt stalle som i Dukes of Hazzard eller Roadhouse (ni vet den med Swayze..) men... nej.. faktiskt inte ens i narheten.. men dom visade i alla fall NHL och NBA pa 8 olika tv skarmar och alla kastade skalen fran sina jordnotter pa golvet, sa det sag lagom grisigt ut... Jonas drack dock Miller Lite och hade en liten placebofylla pa gang innan han upptackte misstaget :)

Nu ska vi dra vidare mot Yosemite och San Francisco...

Until then..

Välkommen!

Välkommen vilsna surfare - vare sig du har tråkigt på jobbet och kom hit av misstag, eller som dom flesta - har tråkigt på jobbet och sökte dig hit avsiktligt.
På denna sida kommer du att kunna följa vår - Markos och Jonas - resa (faktiskt lite längre än 44.000 kilometer, men det exakta avståndet gjorde ingen fin URL). Så luta dig tillbaka och häng med!

Medans ni är kvar här hemma, jobbar, fryser, blir blöta om fötterna och är allmänt deprimerade i mörkret, så ska vi försöka göra vårt bästa i att leverera bilder och berättelser som får er att gråta av avundsjuka och skriva elaka kommentarer (som ändå rinner av oss som vatten från en nyvaxad surfbräda).

Första anhalten på vår resa är Los Angeles, planen är att se Los Angeles, Las Vegas och San Francisco. Bo på konstiga motell, spela bort minst 5$ var på casino, se Grand Canyon, skaka galler på Alcatraz och håna stekarna i Malibu.. ja, det finns mycket att göra over there tror vi.
Efter att ha bilat runt den rutten så bär det hur som helst av till varmare breddgrader, nämligen Fiji.

På Fiji är planen kort och gott att sola, bada och göra några trevliga dyk. Vi får väl se vad som händer helt enkelt. Vi ser det som en liten solsemester. Det är vid denna tid, i månadsskifet Januari/Februari som det är som jävligast hemma i Svedala, så vi ska skänka en tanke till er här hemma för varje kall öl vi dricker på stranden.. ... för dom 4 första i alla fall...

Efter Fiji blir det, kanske inte varmare, men defenitivt sydligare breddgrader - Nya Zeeland. Vi flyger in till Auckland (på norra ön), och flyger ut från Christchurch (på södra ön) ungefär 4 veckor senare. På Nya Zeeland kommer även vår kära vän Eva att ansluta till resan under en 4-5 veckor eller så. Vad som händer på Nya Zeeland får vi (och ni) väl se, det sägs att man kan hoppa ut från en bro med gummiband runt fötterna, det låter ju helt tokigt, men seeing is believing. Vi har i alla fall införskaffat internationella körkort i all hast för att kunna ta oss runt i landet.

Efter Nya Zeeland så är det så klart Australien som är nästa mål. Där flyger vi in i Melbourne, och hem från Cairns, vi har visst en biljett från Sydney till Ayers Rock, och därifrån till Cairns också, men vi ska ju också försöka besöka Markos morbror i Nambucca Heads.. ja.. det går väl på något sätt, det är ju inte mer än ett par centimeter mellan alla dessa orter på kartan. Något säger oss att vi kommer att vara glada för våra internationella körkort... Det sägs också att det finns känguru i Australien. I fall vi inte ser några så får ni hålla till godo med bilden till höger. Och ja, vi ska hälsa Steve Irwin om vi ser honom. Kanske en idolbild också?

Nästa uppdatering från ett annat land, en annan stad.
Nu drar vi!